Mina föräldrar är speciella, men jag tycker om de ändå.
Ska jag berätta om de måste jag få skryta lite.
Min mamma heter Giesela och hon äger Sveriges största rättvisemärkta & ekologiska butik.
Min pappa jobbar med för mycket för att jag ska kunna hålla koll på honom, han heter Kent Wennman och är nog mest känd för sina Elvis-shower på parksnäckan, och sitt elvisprogram på någon radiokanal. Det är lite kul när alla taxichaufförer berömmer honom för vad han gör, fast jag undrar varför det alltid är just taxichaufförer.

Mina föräldrar är bra, de finns alltid där för mig och kommer alltid med bra råd. Jag skulle aldrig kunna skämmas över de, är tvärtom väldigt stolt över de. Känns bra att ha föräldrar som faktiskt aldrig skämmer ut en. Eller de kanske gör, i alla fall pappa, men det är mest kul. Älskar att ha den relationen som jag har till mina föräldrar, de har verkligen förtroende för mig och det känns så himla bra.
De tvingar mig också att se på massa skumma filmer och serier från england, men 20% av de är skitbra så det gör inte så mycket. Jag gillar deras filmsmak för den är så underbart skum.
Här är lite av det vi brukar kolla på:






Här är några av de serier/filmer som faktiskt var bra:
Waterloo road, serie om en skola, den tar upp alla samhällsproblem som FINNS och är grymt deprimerande men samtidigt så himla bra



Vi barn från bahnhof zoo, tysk film om barn som är drogberoende, usch, en film har nog aldrig berört mig så mycket.



Gavin & Stacey, VÄRLDENS BÄSTA SERIE <3 Gör mig lycklig hur nere jag än är.


orkar inte länka mer, känns som att inlägget handlar lite mer om serier än mina föräldrar :)
Här är en bild på pappa (och hans tvillingbrorsor :)))))))), mamma finns inte på google så jag har ingen bild på henne.