att jag nog aldrig känt mig så ensam som nu.
Alltså jag tänker inte blogga på ett tag, vill inte bli en sådan som använder bloggen för att avreagera sig på, har min dagbok till det. Men ah allt känns så. tomt. nu.
Och om det här gällde någon annan, skulle jag säga en hel del kloka saker, men jag orkar inte lyssna på mig själv och alla andra när det gäller mig själv och det här och adde och skit och åh.
Men de säger ju att man får vara ledsen ett tag.
Ett tag tänker jag vara ledsen, men sen jävlar ska det bli ordning på saker. Jag förlorade mycket, mycket när jag blev tillsammans med Adde. Kanske jag kan få tillbaka allt nu. Eller? Och sen får vi se vad som händer.

Jag blir så glad när vissa personer bryr sig. Det värmer till max. puss

(om ni bara visste hur mycket jag saknar er och dig och vi)