Och varför föddes jag alltför nostalgisk och okontrollbar?

Undrar när jag lär mig säga nej på riktigt, till mig själv när gamla dagböcker skrotar och talar om för mig att jag inte borde läsa, men de frestar mig föratt det förbjudna alltid är något man gör.
Undrar hur lång tid det tar för mig att inse på riktigt, att jag blir nog gladare av att släppa taget och det kommer nog faktiskt inte bli som förut, faktiskt.
Undrar om jag vore som nu om då blivit annorlunda och du och ni och så hade stannat här och låtit mig ha allt och kanske mognat, eller om det var jag som nu borde mognat.
Undrar om du och ni och så hade blivit annorlunda och lite mer som jag, och undrar om vi hade lärt oss att lära oss av varandra.
Bästabästa vän var du och ni. Och så var det inte så längre, föratt.

Jag undrar vems fel det var
Jag undrar vem som förlorade mest just då och just i längden

Du förlorar nog i längden bara att jag inte förstår, och jag då förlorar jag med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0