Igår fick Eira uppleva en av mina berömda cykelturer. På två cyklar som var alldeles för små för oss båda cyklade vi hela vägen till Rosendal. Jag vill inte ens veta hur det såg ut. På vägen hem bestämde vi oss för att promenera istället, vi gick vilse i skogen där man alltid går vilse och kom till sjön som man alltid kommer till när man går vilse, och sedan kom vi ut på samma ställe där man alltid kommer ut när man går vilse. (Där inser man att man tagit jordens längsta omväg).

Sen kom vi på att vi skulle komma försent till jobbet om vi inte skyndade oss, så vi satte oss på cyklarna igen och cyklade RAKT igenom den leriga biten. Helt oförberedda på leran vinglade vi omkring på våra för små cyklar och trodde att det skulle bli vår sista levande stund.

Sedan cyklade vi inte på de cyklarna igen.

Imorse vaknade jag upp hos Astrid, hennes madrass är fucked up så jag låg nästan på golvet. Jag, som var överlycklig för att jag äntligen får tillåtelse till att sova ut (har inte fått sova ut på över fyra veckor), orkade inte somna om så nu sitter jag här trots att klockan bara är tio... Jag ska äta godis, hejdå

Astrid hade asmånga roliga bilder på mig på sin dator.

HAHAHAH JAG DÖÖR, du måste ladda upp dehär på facebook seeeeeen

hahahah jag orkar inte hejdå