Astrid påpekade att det går utför med min blogg.
Och att min header inte passar mitt seriösa tema.
Screw you, säger jag, min header förmedlar precis det budskap jag vill förmedla. (Och dina kläder ligger fint i en påse här. Och i tvätten.)

Igår var en bra fredag. Jag hade sovmorgon till 1320, men åkte till Rosendal en timme tidigare för att äta lunch med Niklas och Martin. Rosendals mat är kanske den bästa som finns, jag överdriver inte. Jag skulle kunna betala för att äta den. Det är varm mat for gods sake, och jag blir överdrivet mätt varenda gång, men slutar inte äta för att det är så gudomligt gott. (Är gudomligt ett adverb föresten?)

Sedan på lektionen fick vi lära oss om horungar etc. Det var givande. Och på litterära gestaltningen satt vi mest och skakade av nervositet. Vi skulle nämligen läsa upp texter vi skrivit själva... Men det gick bra, mina vänner är bäst på peptalk! Vi slutade halv fem, och då gick jag och repade med Alex och Klas. HAHAHAHAH vi är så GRYMMA! Det lät åt helvete när vi skulle spela Rise Against så tillslut flippade vi ur och körde en hardcoreversion på Billy the Bands "Mannen i en rosa klänning" Alexander blev förvånad över hur bra jag var på att growla. Jag tror att jag ska bli sångare i ett punkband eller något. Efter repet låg det kaksmulor över hela golvet. Kul rep. Lite som "old-times" som Alex sa. Hihi.

Cyklade hem till Astrid och fick mat där, och sedan såg vi på film hela kvällen. Jag hade som sagt tänkt övervinna min rädsla för grisen i Saw, men det slutade bara med att både jag och Astrid blundade genom nästan hela filmen. Jag såg lite av grisens öra och fick tårar i ögonen. Det var mycket bättre när jag och Adde såg Saw, han kunde ju säga när grisen kom. Jag älskar egentligen de filmerna, men kan ju fan inte njuta när jag vet att det odjuret kan komma fram när som helst.

Vi tackar gud för Disneyfilmer och dess klyschor. Utan "Confessions of a dramaqueen" hade vi nog varit vettskrämda hela natten.