Idag läste jag ut En Prinsessas Dagbok tio, den på engelska. Ni som känner mig vet att jag typ lever för de böckerna. Det gjorde jag i alla fall förut, och nu är jag tillbaka i mitt beroende igen. Jag växer då aldrig ifrån de böckerna! Kanske för att de sista är skrivna för att passa de som är lite äldre än eh, fjorton år.
Minns för några år sedan när jag skulle läsa sista boken på svenska. Tror jag och Astrid satt under earthour med tända ljus och hade högläsning? Eller så var det Hemsökt vi läste då. Jag minns inte, men hur som helst kändes det så jävla sorgligt när jag hade läst klart den. Jag har växt upp till de där böckerna! Enda trösten jag hade var att jag iaf hade sista boken kvar att läsa på engelska. Nu... har jag läst ut sista boken på engelska. Nu har jag INGET kvar.

Det känns som att jag och Mia är bästa vänner och att lämna henne känns jättekonstigt! Tur att jag aldrig tröttnar på böckerna. Fast jag erkänner att de första böckerna känns rätt barnsliga, de var bättre när jag var yngre. Men nian och tian... de är perfekta. Damn, jag vill aldrig växa ifrån de! De fulländar mitt liv, jag blir på så bra humör av att läsa de. Förut så kunde jag relatera så sjukt mycket till Mias liv. Förutom prinsessgrejen. Nu är jag jättebesviken på att mitt liv inte ALLS är som Mias! Jag tror jag överdrev rätt mycket när jag var fjorton.. hehe. Men alltså, still, det KUNDE vara mitt liv, med tanke på pojkvännen som reser iväg till andra sidan jorden typ, och bästa vännen som är lika stor romantiker som Mia själv och påminner JÄTTEMYCKET om Elsa. Okej, inte jättemycket kanske, men en del. Och.. vi båda skriver ju dagbok. Och vi har typ exakt samma komplex! Förutom att hon är lång och jag är kort. Och hon har inte lugg. Och jag har inte trekantigt hår. Men ändå. Vi tänker typ likadant. Och vi flunkar i matte! SEE, SO MUCH IN COMMON! Nu saknas bara detdär med att hennes pojkvän utnyttjar henne för publicitet, och det händer ju inte riktigt mig. Och jag undrar egentligen VEM som är min Michael? Och VEM är min J.P? Jag har mina aningar men vissa detaljer stämmer inte.

Ja, det där är vad som pågår i min hjärna varje gång jag läser En Prinsessas Dagbok. OCH NU ÄR ALLT SLUT. Jag har börjat läsa Mias bok nu (ja, hon har skrivit en egen bok, Ransom My Heart. Visst är det häftigt?! Nejmen... jag glömde faktiskt bort ett tag att Mia inte FINNS och att det är MEG CABOT som skrivit Ransom My Heart också. Kom på mig själv med att tänka att den nog inte är toppenbra eftersom Mias lärare i EPD inte orkade läsa hela. lol. För mig är hon verklig ♥) I alla fall, det är svårt att läsa andra böcker när det enda jag kan tänka på är Mia och hennes liv. Att läsa hennes roman fungerar i alla fall, för den speglar lite av hennes liv. Även om hon förnekar det.



Åhh.. jag saknar henne redan. Och Lilly. Och Tina. För att inte tala om Michael. Bästa pojkvännen i världen.




Franco frågade om det inte var enklare att bara se filmen. Jag flippade. För det första har jag sett ettan tusen gånger eftersom jag ser den varje gång jag 1. är sjuk, eller 2. är hjärtekrossad, och för det andra har ingen av filmerna något med böckerna att göra. Speciellt inte tvåan. De är fortfarande bra filmer, men inte i närheten så bra som böckerna.

Japp. Allt det där ville ni veta.