Jag och moder min dansar till Johnny Kidd & The Pirates när vi egentligen borde ligga i våra sängar och kurera oss.

Eller ja, egentligen borde jag väl sätta mig ned med samma jävla samhällskunskapsbok som jag hade på Katte
(inte snylta internet från grannen, hm, varför känner jag igen det här? Visst ja. Såhär var det för ett år sedan också. Alla dessa ett år sedan. Ett år sedan sista kyssen är det väl snart också. Kanske till och med idag? Jag har lyckats förtränga det. Kanske bra. Och ändå minns jag precis. Fan. Detta är en känslokrock. Och en lång - och oförståelig för utomstående - parantes.)

Kan jag inte bara bestämma mig för vilket liv jag egentligen vill leva och vad jag vill känna och så vidare?