och jag är inte längre olycklig.

min curse är försvunnen.

borta, gone.

Det vet jag, för när jag inte hade råd att åka buss i Stockholm gav en gammal dam mig sin biljett.

och hela livet är ju framför mig, så många projekt på gång,

jag borde vara ledsen och det är jag, lite, men

jag har så mycket att vara tacksam för.

Som kulturoasen, Balkan Madness och dans med vänner. Hur underbart är det inte att bo i Hågaby?

 

Mitt ben gör ont, but I don't consider that unlucky, för jag antar att jag trampade snett eller något i fredags. Vi dansade på Tivoli, och det var ju roligt. Mindre roligt att jag inte kan gå ordentligt, måste halta, men skrattar man åt det blir det roligt. Så det gör jag. Och dansar mer. Då går det nog över.