Har man en gång gillat musikgenren-som-man-inte-kan-namnge-typ-emo/metal-you-name-it, kommer man alltid att ha en dold kärlek för sådan musik. Jag lyssnade asmycket på typ bmth och b4mv i sjuan och åttan, sedan tröttnade jag. Tills jag träffade Sebastian som nästan BARA lyssnar på sådan musik. Nu är jag besatt igen. Sebbe tipsade om detta band för nån vecka sen;



Jag är helt fast. Lyssnar på den där låten kanske tio-femton gånger per dag. Har den på repeat varje gång jag har datorn i närheten. Jag längtar hem från skolan varje dag för att jag vet att när jag kommer hem kan jag spela den på högsta volym. Jag är inne i förälskelsefasen, ni vet när man är helt säker på att man aldrig kommer att tröttna. Är tvungen att använda Sebbes spotifyaccount nu tills jag har råd att köpa unlimited. Femgångersgränsen är bruten för länge sedan. Fast jag vågar egentligen inte lyssna på Sebbes acc, han kommer ju fatta att jag använder det när han ser att han inte kommer kunna lyssna på Sws någonsin igen. Jävla spotify! Hatar att jag ska vara så laglig när det gäller musik.

Lite kär är jag i sångaren också. HERREGUD, vad snygg han är.













Minns sjuan-åttan då min högsta önskan i hela världen var att få bli tillsammans med en så kallad "emo-boy". HAHA, jag hoppas fortfarande att jag någon gång kommer att kunna high-fiva mitt fjortonåriga jag.