Hade aldrig hört låten, därav mitt ansiktsuttryck när jag inser vad han sjunger...
Så folks, detta var då min första vistelse i Umeå. Vi hann inte med så stora äventyr pga det var skönare att sova/roligare att spela LoL/godare att äta glass, men nästa gång alltså. Då jävlar.
Nu är det slut på puttenuttgull och min blogg kommer snart återigen bli fett cool.
My crazy beautiful life - in Ume (the unexpected day five)
Så jag kom inte hem på fredagen pga översvämning någonstans. Som förlåt fick jag karameller av SJ. Hur typiskt är inte detta? Alltså hur många gånger har jag inte kommit för sent till allt möjligt för att jag vart fast på tåg i Stockholm? Hahahaha. Åhh. Dock klagade jag inte ett dugg, det var underbart att få spendera ännu en dag med min Nash. Vi spelade LoL. Och åt MASSA gott. Typ bacon. Och glass. Och pannkakor.
Pandapuffar till frukost - alltså BÄSTA NÅGONSIN. (väldigt goda att ha i te också) (fast inte när teet blir kallt) Notera även de episka ankorna. En är en te-sil, den andra blinkar. Jag är bäst på presenter.
Skriva musik istället för att plugga - funkar också.
Äventyr i skogen - om någon vill ha uppätna pepperonis/äckligt vatten vet ni vart ni ska gå.
Myskväll/firande att Sylviestar anlänt till Umeå - heeeelt ok.
Något mindre ok är att mitt ena öga har flippat ur och är JÄTTERÖTT. Fattar inget. Nåväl. ÄR ÄNDÅ GLAD, Umeå är UNDERBART. Gått runt lite i stan idag och nu sitter jag och lyssnar på Crystal Fighters och väntar på att Nashy ska komma hem från das plugg. (Mitt första äventyr avklarat - hittade från bussen till lägenheten... gick inte en enda meter vilse.)
Iris har nu kommit hem från New York. Hon kom tyvärr inte hem med Jonas Brothers som jag bad henne om, men fick i alla fall en poster med deras autografer (hoppas kan man alltid, hon köpte den från en gatuförsäljare..), så good enough. Hon och pappa skryter om deras äventyr men jag vet att jag och mamma har haft det mycket mer spännande här hemma. Vi har sett klart på hela säsong två av Game of Thrones nu! Tog en fika med Iris innan jag satte mig på detta (fortfarande underbara) tåg. Alltså hahaha:
Jag är så exhalterad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag sitter på ett SJ-tåg. = ett tåg med bekväma säten. Och toalett. Jag är så van vid att varje helg åka fram och tillbaka till Stockholm med SL:s äckliga, kalla, tråkiga, fula pendeltåg fullt av kontrollanter som vill döda mig. Att nu få sitta på ett SJ-tåg och vara uppkopplad på internet (tack pappa) och åka uppåt i landet är... underbart. Den enda kontrollanten som kommit kollade inte ens min biljett.. Är så lycklig, kommer aldrig vilja gå av!!!!
Tänkte ju vara ute hela natten och fira att jag är frisk och kan umgås med folk men eftersom det aldrig blir som man tänkt att det ska bli sitter jag nu i min säng och dricker te.
haha.
Fast jag är väldigt nöjd med kvällen. Spelningen gick bra, så himla roligt att spela på Vox, alla är så fina där.
Resten av kvällen gjorde jag som man brukar göra på Kulturnatten. Drog runt, tappade bort vänner, hittade andra vänner, drog runt lite mer. Skrämde livet ur folk med min koklocka. Headbangade till något instrumentalt band. Dansade på ett rave utan folk. (jag gjorde alltså inte detta ensam, jag var med det Promenerande Partyt)
Men eftersom jag är gammal nog att förstå att jag jobbar imorgon och borde sova sitter jag nu här. I sängen. Och dricker te. Heh. Lika a real rockstar.
Okej en snabb update eftersom jag kommit på att jag inte kommer hinna blogga under de närmsta dagarna och när jag ändå fått ett så jävla bra flow på mitt bloggande vill jag ju inte förstöra det hehe okej så denna vecka har jag mest repat eftersom Old Sparky har konsert på Vox imorgon hehe fett nervös vi ska bara spela två låtar men hehe fett nervös i alla fall jag har ju förfan inte spelat trummor på hela sommaren men det gör ingenting FÖR DET ÄR STARBUCKS gillar mina internskämt som bara Elsa förstår hah idag har jag jobbat och blivit fett yr och gått hem och fått besök av Niklas det var ju kul han skjutsade mig till repet sen och ah ni har ju hört cykelhistorierna där Niklas är inblandade denna gång vinglade han över bron med en skrikande Sylvia på pakethållaren när han plötsligt skriker FAN AINA SYLVIA DET HÄR ÄR INTE BRA lol men de brydde sig inte fett safe repet gick bra osv ochhhhhhhh ikväll var jag på tjejkväll och snackade om killar tihithihtithihihihihihihihhihih nu ska jag sova och helvete vad jobbigt det var att skriva utan skiljetecken det tar ju förfan längre tid än att skriva med men vill bara att ni ska fatta att jag är fett stressad för det är jag hejdå
Jag och mamma hade ännu en myskväll med Game of Thrones + kvarbliven äppelpaj. Seems like that's the only thing we do. Can't complain.
Vad jag dock inte fattar är hur VARJE person jag utnämner till min favorit DÖR?! I samma avsnitt som jag utnämnt dem! Har nu slutat kalla folk för mina favoriter och nu har de slutat dö. Tror jag har krafter av något slag.
Det var ungefär lika glamoröst som sista bilden, och inte riktigt som de första. Vi hade varken korköppnare eller skills att öppna vinflaskor. Mannen i ett stort väldigt fancy hus hade det förstnämnda. Efter en halvtimmas slit och stönande fick vi till slut upp flaskan. Väldigt mysig dag. ♥
Mycket produktiv eftermiddag på Vox igår tillsammans med Hanna och Elsa. Vi startade upp en förening och åt mängder med fika (till vårt försvar står det i bilda-förenings-instruktionerna att man ska fika, leka och avdramatisera) Vox var fullt av kreativa ungdomar, det var otroligt kul och inspirerande! Det här kommer bli så bra. I have faith in us.
Kylskåp är för dyrt. Har kommit på en annan lösning. Övernatta i köket. Att under natten inse att man är hungrig och komma på att man är i köket får en att vilja gråta av lycka.
Frukost på stan tillsammans med Clara. 60 spänn för en skitbra frukostbuffé på "Hotell centralstation". DET FANNS VÅFFLOR. !?!??!?!!!!!!!!!!!!!!
Alltså.
Ja.
Nom.
Hittade grädde till våfflan efteråt men orkade inte fota igen, ni får låtsas så blir det en riktig blogg-bild. En mycket trevlig morgon. Tack Clara, härligt att få träffa dig när du inte försöker supa ned mig! ♥ Ha SÅ KUL I LONDON.............
Har jobbat hela helgen. Jättepraktiskt att jobba helg tänkte jag, sedan kom jag på att helger består av fredagar och lördagar då man vill gå ut.
Å andra sidan kan jag gå ut varje dag för hah, jag går inte i skola längre.
Hursomhelst. Igår var min första dag på cafeet. Jag hade jätteroligt! I alla fall de första timmarna. När klockan var halv sju och vi diskat och städat i tre timmar var det inte lika roligt längre. Men alltså. Jag klagar inte. Efter att bakis med sömnbrist ha jobbat från 11.00 till 03.30 på en bröllopsfest är ingenting jobbigt längre. Ingenting.
... förutom att helt dödstrött sitta och skriva en recension efter en dag på cafeet. BUT I DID IT. Jag vet inte hur det gick till. Seriöst, jag trodde aldrig att jag skulle lyckas få ihop något i det tillståndet jag var i. Men nu ligger den uppe på Uppsalanyheter.se! Här, if you care to read. Jag recenserade konserten i Håga by. Är ju lunchkonserter varje söndag. Ganska nice att få ta paus under själva konserten. Menar, bara gratis konsert och lunch gör det ju värt att jobba. GRYM konsert var det!
Och nu har vi kylarna fyllda med kakor och mat som blev över. Det är ett helvete att försöka dra ned på onyttigheter när man jobbar på ett café som behöver bli av med bakelser.
Nu ska jag sätta mig i soffan och titta på BBC entertainment för nu tycker jag att jag jobbat tillräckligt för en vecka.
Jag måste lära mig att ta med mig mat in på rummet när jag planerar att vara uppe längre än midnatt. Jag blir ju förjävla hungrig men kan inte ta mig upp ur sängen pga lathet.
Jag har tagit mig ned på stan tre gånger, fått lyssna på ett par svenskar försöka prata engelska, och provat kläder jag inte har råd med, satt in pengar för att kunna betala tillbaka alla skulder,
sådana där skitroliga ärenden.
Fick dock besök av Björn igår, han kom över med ett skänk.. (skänk, sköte, I dunno?), en möbel alltså, fick äta lite äppelkaka och dricka kaffe han gömt i vårt hus, och titta på alla dessa episka videos jag gjort i mina dar. Slutade med att vi hamnade i en het diskussion om kvinnor och samhället, ja - det klassiska. Säga vad man vill om Björn, men jag kunde inte önska mig en bättre jobbarkompis! ♥
Idag har jag tagit tag i saker och umgåtts med google i några timmar, vi letade bidrag och stipendier för vintagemässan. Teamwork. Sedan tog jag bussen ned på stan igen för att säga hejdå till älskade Elias som far till London, precis som resten av min umgängeskrets (dvs de som inte pluggar i Uppsala och hänger på nationer jag inte kan komma in på hela tiden). Jättesorgligt. Hoppas London suger och att du snart kommer hem igen.
Har även knarkat Game of Thrones, enligt mamma ska mitt sociala liv bli jättemycket bättre då eftersom jag kommer kunna vara med i snacket nowadays. Egentligen vill hon bara ha en ursäkt till att se om säsongerna. Men spoila inget, jag är typ bara i början på tvåan.
Vad har ni gjort i veckan?
(sådant brukar bloggare alltid fråga. As if they really care liksom.)
Jag läste en artikel om hur svordomar blivit alltmer vanliga i officiell skrift, såsom tidningar, reklam etc. Jag läste, och förstod, och höll till viss del med, och bläddrade vidare. I slutet av tidningen kom bioreklamen. En ny Alfons Åberg-film har kommit ut, tydligen är den SKITBRA, enligt TV4 nyhetsmorgons stora bokstäver överst på annonsen. ”Skitbra är väl inte ett bra ord att skriva på en annons om en barnfilm”, tänkte jag, med den tidigare artikeln i bakhuvudet.
För ett par dagar sedan funderade jag över varför stora företag som t ex Mc Donalds fortfarande gör reklam för sina hamburgare. Vem vet inte om att Donken finns, och att det är billigt, liksom? Pappa sa att reklam används för att gömma sig i vårt undermedvetna. Ser jag reklam för Mc Donalds och inte för Max kommer jag antagligen att välja Mc Donalds nästa gång jag vill äta snabbt och billigt. Det är läskigt hur mycket som ryms där vi inte ser. Hade jag reagerat på Tv4 nyhetsmorgons svordom om jag inte läst Dagens Nyheters artikel fem minuter tidigare? Jag tänker inte skriva om svordomar eller reklam, detta är inget som upprör eller intresserar mig. Jag vill skriva om hur vi kan påverka, hur vi kan förändra, genom att krypa in i folks undermedvetna. Jag såg detta videoklipp för ett par dagar sedan:
och blev genast, som många andra, berörd, ledsen, hoppfylld, och medveten. Medveten – dock – har jag alltid varit. Jag har blivit matad med filmer, dokumentärer, artiklar, verklighet, av mina föräldrar sedan jag var nästan tillräckligt gammal att förstå. Jag har sett filmer som ”Taken” och ”Säg att du älskar mig”, jag har gråtit åt orättvisor och drömt om ett liv där jag orkar lyfta på min rumpa och agera. Skulle jag inte ha blivit matad med medvetenhet i halva mitt liv skulle jag inte vetat om att dessa orättvisor fanns. Jag hade varit många steg längre från ett agerande än nu, när jag är på gränsen till att förflytta mig från datorn och ut i världen. Jag är mätt och trött men full av motivation.
Därför måste ni, vi jag, fortsätta mata, trots de felaktiga tankarna om att det inte kommer att hjälpa. Jag länkade videon till min pojkvän sekunden efter jag kollat klart. Precis som jag, tyckte han att detta var ”FYFAN VAD BRA”; ett perfekt sätt att skapa medvetenhet och uppmärksamhet. Dock trodde han inte att många människor skulle vidkännas problemet och faktiskt sprida vidare det. ”Ska vi vara realistiska”, skrev han, ”Kommer kanske fem procent faktiskt gå in på hemsidan och aktivt sprida meddelandet eller göra något åt det, men är inte det långt från tillräckligt?” Snabbt lade han till ”Men jag antar att fem % är bättre än noll” Kanske detta tankesätt hindrar många från att dela. Visst vill vi alla förändra, förbättra, men utför vi inte ett stordåd av något slag kan det lika gärna vara. Jag tror, att medvetandet är det första steget till agerande, och jag vet, att det definitivt är det enklaste. Vi har otroligt bra möjligheter att genom sociala medier sprida information som behövs spridas. Så trots att medvetande tyvärr oftast inte leder till agerande är det värt några sekunder av våra liv att sprida vidare, låta det landa i människors hjärnor och framför allt, samveten. Vi måste låta värdefulla videos och texter krypa in i folks undermedvetna och gro. Vi har absolut ingenting att förlora på det, förutom möjligtvis några sekunder av våra digitala liv.
Jag vet inte hur många gånger jag inte klickat på ”dela knappen”, eller struntat i att sätta ord på vad jag känner, i tron om att ingen kommer att läsa, ingen kommer att bry sig. Nu skiter jag i det. Kanske någon läser denna text, någonstans i någon kanske den fastnar. Kanske någon tar steget närmare till att se, och dela information denne snubblar över. Kanske är det du.
Midsommarafton innebar en jävla massa resande (förvånade?) Från Uppsala till Stockholm till Knivsta till Uppsala igen. Hade en mycket trevlig dag hos min morfar, och åkte sedan till Anna för att äta middag med mina älskade ex-klasskompisar. Det var tänkt att jag skulle tillbaka till Stockholm och gå ut på kvällen, men eftersom min mobil dog, jag var pank, alla bailade och allt blev kaos, bestämde jag mig för att bjuda med my other half Nashy + en stor mängd energidryck och åka hem till mig istället.
Så igår kollade jag först på en hel fotbollsmatch, sedan tog jag en tupplur, sedan vaknade jag upp på kvällen och blev sugen på lasagne. Så jag tillagade en lasagne.
And that's me nowadays, folks. I'm all about football and cooking.
