En konstig grej med mig är att jag alltid kollar på mina fötter när jag promenerar. Jag tror typ att jag kommer tappa balansen om jag tittar framåt eller omkring mig. Men idag tittade jag faktiskt upp från fötterna när jag gick från hågaby till eriksbergsskolan och tillbaka. Jag såg ett gammalt par som var ute och gick med en iller (ja, en iller), dedär håriga korna vid hågaån, hästar som lekte i hagen, en katt som satt mitt bland massa hö i lillhåga, och ett rådjur på andra sidan vägen.

Tänk vad världen är vacker när man ser den.