Får ryck.
Det var längesen jag skrev om dig.
Har lite glömt hur man gör.
Men hur mycket får man älska en människa?
Jag vet inte vem jag vore utan dig. Jag vet inte om det är bra att inte vara någon utan dig, men jag bryr mig inte just nu, för just nu mår jag så bra.
Tack vare dig.
Och det går inte att beskriva saknaden jag känner trots att jag nyss sa hejdå. Jag vill ha dig nära mig, NU, inte sedan. Inte om några dagar. NU. Vill ha dig här, varje dag. För du är min livsglädje. Du är den som får mig att orka.



Jag älskar dig, Andreas. Jag älskar dig mer än allt annat i hela världen.
För två år sedan när jag levde på botten sa en kompis till mig "Du kommer hitta någon som inte är som alla andra, du kommer hitta någon, och när du gör det så kommer du att bli lyckligare än hela världen."
Jag trodde inte på honom,men nu vet jag att han hade rätt.
Han kanske t om syftade på dig.

Vi blev ett par innan vi ens visste det, och det räcker för att beskriva hur bra vi är tillsammans. Så nära.
Jag kan vara hur avundsjuk som helst på andra, men de har inte dig.
Jag kan vara hur nere som helst, men du finns alltid där.
Jag kan sluta orka, men du slutar aldrig orka med mig.
Jag kan tappa livslusten, men med dig har jag alltid något att se fram emot.

Vi är gjorda för varandra. Alla vet det, vi vet det. Jag släpper aldrig taget, för jag sitter fast.
"Du håller fast mig i världens starkaste vänskapsgrepp" - Som du skrev en gång
Tänk hur det kan gå.
Jag älskar dig. ♥