Har uppgraderat min packning. Den består nu av:

• En ankfamilj (som kvackar) 
• Te-coasters med pandor på
• Deklarationspapper
• En hårddisk
• Fortfarande sju anteckningsböcker
• Och mitt hårsmycke. 
• Peter Rabbit & friends på DVD. 
• Ett munspel
• Födelsedagspresenter till Duane 
• Duanes kläder. 

Okej. Skriver en liten update. (Lovat mig själv och Jonna det) 

Igår satt jag på gräsmattan utanför mitt rum och åt jordgubbar och vaniljbullar med Sofie. Lyssnade på Elsas vår-lista och tog tillvara på solen som tydligen skall övergå till snö lagom till valborg. (Jag kan vara den enda i detta land som inte sörjer detta. ♥) 

Vi dammade mitt rum så att allt nytt damm får plats när jag kommer hem från Umeå (stannar nämligen där hela maj), lagade omelett (skelett* enligt min mobil) och läste våra gamla tonårsbloggar. Sofie var fjortis och jag var "tuggummipunkare"/"stolt emo". Så olika man kan bli, men ändå väldigt lika någonstans. Vi möttes halvvägs och blev systrar i söta kjolar och strumpbyxor och skaffade till slut coola glasögon för att våra ögon inte längre skulle behöva dö varje dag. 

Såhär:

Och pga att vi är så lika tar Sofie över min roll och kommer att jobba på Tant Grön istället för mig i maj. Lycka till älskling! 

Våra bloggar var ganska töntiga, deprimerande och pinsamt öppna. Fast mina gamla inlägg på denna blogg - satan vad rolig jag var förr i tin. Ibland brukar jag läsa gamla inlägg från typ tre år sedan och skratta högt. 
Nu är min blogg skittrist. Kan bero på att jag aldrig uppdaterar. Jag undrar om jag kommer läsa denna blogg om fem år och skratta åt hur töntig jag var. Det kommer jag SÄKERT. Undrar hur man bäst imponerar på mitt framtida jag... 

 

Ikväll ska jag packa. Det känns tomt inom mig, på något sätt. Satt och stirrade på datorn ett tag innan jag började skriva detta. Idag var nämligen sista dagen på mitt caféjobb. Jag vet inte om jag kan vara ledsen - något säger mig att jag kommer att komma tillbaka rätt snart. Men jag kommer förmodligen skriva en sentimental text i alla fall bara för att det är sådant jag gör. 

Aja, puss och hej! Jag är väldigt glad trots allt (förutom det lilla faktum att jag ska ja - packa. Jag HATAR att packa. Hur packar man ens för en månad?! Hittills har jag packat en rosett att ha i håret och typ sju anteckningsböcker.) Känner att packningsstandarden höjdes lite för plötsligt. Har precis börjat behärska femdagars-packning. 

HURSOM hejdå! 

Finns det något botemedel, alternativt drog, som fungerar när man spenderat så många timmar framför datorn att all inspiration som fanns där när man “bara skulle kolla Facebook lite snabbt först”, försvunnit tillsammans med för många timmar och hjärnceller?

 

 

Jag behöver ett, asap.

 

Jag har tusen vettiga meningar om livet och feminismen och sexismen och rasismen och annat livsviktigt och aktuellt som bara vill ut, ut, ut men inte kommer längre än till diffusa tankegångar i mitt huvud; aldrig på papper eller bloggen så att någon hör.

 

Jag har även vackra melodier i mitt huvud som borde tonsättas, en text om bortglömda drömmar som borde skrivas, och en sångröst att öva upp. En bok att skriva och vintageidéer att spåna på och förverkliga. 

 

Jag har ett piano några meter från mig och en nedladdad sånglektion på min mail. Men inte fan reser jag på mig och mina robotstyrda fingrar är upptagna med att reblogga bilder på liv jag vill leva, hus jag vill bo i, stränder jag vill vandra på och berg jag vill bestiga.

 

Allt detta skall jag göra, en annan dag.

Någon dag då jag orkar.

I kväll är jag trött.

Igår kväll var jag också trött.

Och kvällen innan det.

När man är trött har man tillåtelse till att ligga i soffan, äta bullar, dricka varm choklad, se på serier. Game of Thrones, till exempel. Nästa avsnitt jag ser på är avsnittet som i höstas fick mitt nyhetsflöde att svämma över med spoilers jag lyckades undvika.

    För jag är ett proffs på att undvika spoilers på internet. Jag är tvungen för jag orkar aldrig se serierna alla redan sett klart, men avslöjar någon slutet, då orkar jag bli förbannad. Jag är så äckligt lat. Och så äckligt duktig på att ursäkta mig själv.

 

I kväll vill jag inte se på Game of Thrones. För jag har nyss läst statistik på prostitution, och mitt framför mig ökades summan på hur mycket pengar som spenderats på sex varje millisekund. Jag fick rentav panik och återgick till mitt rebloggande.

 

Jag tror inte mitt hjärta klarar av Game of Thrones ikväll.

 

Ikväll vill jag skriva en sarkastisk låt om allt jag vill göra men inte får gjort. Typ rädda världen. Men jag kanske borde börja tro på mig själv innan jag börjar tro på världen.

Och jag vill dra fram trumsetet och försöka igen, trumspelandet blev så lockande när jag hade slutat. 

Och jag vill städa mitt rum tills det blir så rent att det aldrig mer kan bli stökigt och jag aldrig mer kan säga “spela piano, det kan jag inte göra i ett stökigt rum”

Och jag vill skriva alla dessa blogginlägg jag skjutit upp i snart en vecka.

 

Jag tror nog jag skall göra detta. Ska bara kolla Facebook, först. Bara en snabbis, jag lovar.

Igår tänkte jag städa upp allt vintagekaos och organisera mitt liv lite, men blev sittandes på en buss sammanlagt tre timmar under morgonen pga en skruv och en klädställning. Helvete vad dåligt humör jag var på, det regnade ju också! Såntdär äckligt regn som inte förtjänar sin benämning. 

Jag åkte alltså fram och tillbaka till stan x antal gånger för att hitta rätt skruvmejsel för att kunna skruva loss delarna till Astrids klädställning. Hade fått låna den till vintagefestivalen och nu skulle den tillbaka... Tog ett tag innan jag insåg att jag behövde en ikea-mejsel. Orkade INTE åka till stan igen så tog klädställningen såsom den var och klev på bussen. 

"Man får bara ha handbagage på bussen", muttrade busschaufförn som fortfarande inte kände igen mig trots att jag åkt med honom tre gånger samma morgon, men han lät mig gå på ändå. Palla konstatera något bara för att. 

Var så STÖRT irriterad när jag kom hem till Astrid. Fick te och började berätta om min dåliga dag samtidigt som jag försökte böja tillbaka mina glasögonbågar som jag råkat trampa på (don't ask). SJÄLVKLART bröt jag av ena bågen istället. Så jäkla bra. Ska ned och kolla på nya idag - som tur är hade jag faktiskt redan planerat att fixa nya. Haft dessa sen första ring... Var bara barnet då, typ. 

Resten av dagen jobbade jag. Fick alltså inte så mycket städ gjort. </3 

hejråå 

AH OCH VISST JA - på en av dessa bussresor ringde en kvinna från Prague Film School för att bekräfta min mailadress för att kunna skicka A LETTER OF ACCEPTANCE. Jag försökte förtivlat stava min komplicerade emailadress på engelska men failade totalt pga kunde inte tänka klart. KOM JAG VERKLIGEN IN?? Haha och detta är bara en sommarkurs i filmskapande, i Augusti. Tror inte jag mentalt skulle palla att komma in på en riktig linje. Är fortfarande i extas - SKA SPENDERA HELA AUGUSTI MAKING MOVIES IN PRAGUE! LOVE IT. Har velat ta steget in i filmskapande så himla himla längre men aldrig gjort det. Det här är fan min chans, är så lycklig! 

PUSS PÅ ALLA, hejdå.