Läser gamla inlägg från en väldigt gammal blogg, som jag dock fortfarande uppdaterar ibland. Ger inte ut den här, den är för personlig, men jag ska dela med mig av några texter som jag skrivit när livet svikit.

Den 20 Januari 2009 skrev jag
Igen
och på allvar
det här känns riktigt
det här känns mycket
det här känns tårar
& funderingar

Aw,första gången jag var kär på riktigt :')

30 Juli 2009
"Det är så äkta
Och jag är starkare än vad jag tror
Vi tar oss igenom det här nu
för vår kärlek är starkare än andras åsikter
jag gav upp hoppet
men du får mig att tro igen
kärlek var mer än vad jag såg
såhär ska det vara för evigt
vi för evigt, för vi ska inte förlora."

Well, vi förlorade.

29 maj 2009
"jag vill bara inte att du glömmer mig
för om du glömmer mig
då har jag blivit glömd en gång för mycket"

Du glömde.

29 mars 2009
"Och för första gången i mitt liv
fick jag vara med"

Sedan fick jag veta att egentligen,var jag inte alls med.

20 februari 2010
"Snart upphör jag att existera
jag känner det, jag finns inte kvar längre"

Men se, jag existerar igen.
Jag tycker om att läsa mina gamla inlägg. Alla mina tonårsproblem, både vanliga och ovanliga, finns med, alla mina förälskelser. Om hur rädd jag var. Och hur mycket jag grät. Och varje gång trodde jag på riktigt att nu tog det slut, mitt liv. Nu orkade jag inte mer. Nu skulle jag ge upp.
Jag gav inte upp. Och allt löste sig, till slut. Jag ser ju, på bloggen, att jag gick vidare och klarade av allt.

Jag gör ju det, klarar allt.

18 oktober 2009
" Nej man ska inte bryta löften, det sa du själv
Sedan fortsätter jag leva.