Du lever än men hur länge?
Mitt internet eller ah något puckos oskyddade trådlösa internet är läskigt, LÄSKIGT, snabbt nu.
Update om min kisse;
Vi åkte till veterinären i Ultuna och var där runt 5 timmar, de tog massa blodprover och grejer på honom. Det gjorde så ont rakt igenom att se honom lida sådär, kan inte vara kul när främmande människor sticker massa nålar i en. Han såg så rädd och ynklig ut men duktig var han <3
Veterinären var jätteduktig och snäll, tyckte verkligen om henne. Hon förklarade allt hon gjorde och varför hon gjorde som hon gjorde osv, och så berättade hon vad hon trodde var felet. Och det var inte direkt goda nyheter :(
Hennes starkaste gissning var FIP , en ganska vanlig sjukdom bland unga katter. Alla symptom stämmer in + att det vore inte så konstigt eftersomvi inte vet vem mamman är då vi tog Dylan från ett katthem. Den risken får man väl ta när man adopterar hemlösa katter :/ Tydligen går inte sjukdomen att göra något åt alls.. Antingen får man avliva honom eller så dör han ändå efter två månader. Och vi vill ju inte direkt se honom lida så vi kommer att bli tvungna att avliva honom, OM det är den sjukdomen.
Jag har fortfarande hopp kvar, under ultraljudet såg de ingen vätska, om de hade sett vätska hade de varit helt säkra på att det var FIP, men det gjorde de ju inte så det är ju bra. Dock tror alla fortfarande på att det är FIP.. Vi får reda på det nästa vecka, typ på onsdag. Jag hatar att vänta, jag hatar att inte veta. Var helt förstörd när vi kom hem från Ultuna, grät i flera timmar. Adde kom till mig runt midnatt för att jag skulle kunna lugna mig och få sova lite. Älsklingen vet alltid hur man gör mig på bättre humör. Gavin & Stacey + choklad och massa kramar ♥ Så glad att han kom, vet inte vad jag hade gjort annars. Jag vet inte vad jag ska göra utan katten.
Han är så liten, bara en kattunge ju, han har inte ens fått uppleva alla årstider och jag vill ta med honom ut i hågaby på sommaren och han är min.
Update om min kisse;
Vi åkte till veterinären i Ultuna och var där runt 5 timmar, de tog massa blodprover och grejer på honom. Det gjorde så ont rakt igenom att se honom lida sådär, kan inte vara kul när främmande människor sticker massa nålar i en. Han såg så rädd och ynklig ut men duktig var han <3
Veterinären var jätteduktig och snäll, tyckte verkligen om henne. Hon förklarade allt hon gjorde och varför hon gjorde som hon gjorde osv, och så berättade hon vad hon trodde var felet. Och det var inte direkt goda nyheter :(
Hennes starkaste gissning var FIP , en ganska vanlig sjukdom bland unga katter. Alla symptom stämmer in + att det vore inte så konstigt eftersomvi inte vet vem mamman är då vi tog Dylan från ett katthem. Den risken får man väl ta när man adopterar hemlösa katter :/ Tydligen går inte sjukdomen att göra något åt alls.. Antingen får man avliva honom eller så dör han ändå efter två månader. Och vi vill ju inte direkt se honom lida så vi kommer att bli tvungna att avliva honom, OM det är den sjukdomen.
Jag har fortfarande hopp kvar, under ultraljudet såg de ingen vätska, om de hade sett vätska hade de varit helt säkra på att det var FIP, men det gjorde de ju inte så det är ju bra. Dock tror alla fortfarande på att det är FIP.. Vi får reda på det nästa vecka, typ på onsdag. Jag hatar att vänta, jag hatar att inte veta. Var helt förstörd när vi kom hem från Ultuna, grät i flera timmar. Adde kom till mig runt midnatt för att jag skulle kunna lugna mig och få sova lite. Älsklingen vet alltid hur man gör mig på bättre humör. Gavin & Stacey + choklad och massa kramar ♥ Så glad att han kom, vet inte vad jag hade gjort annars. Jag vet inte vad jag ska göra utan katten.
Han är så liten, bara en kattunge ju, han har inte ens fått uppleva alla årstider och jag vill ta med honom ut i hågaby på sommaren och han är min.
Kommentarer
Postat av: Emma
gumman <3
Trackback