Imorse fick jag beskedet om att min mormor inte kommer att kunnas opereras då de hittat fler cancer-tumörer. Eller något. Jag hade länge varit orolig för att hon kanske inte skulle klara av operationen, men jag visste ju att hon hade tur som faktiskt FICK opereras.
Men nu, nu går det inte. Doktorerna har föreslagit ett annat alternativ, men mormor vet inte om hon orkar längre. Hon hade cancer för inte alls länge sen och alla var jättelättade när hon blev frisk efter många, många operationer. Jag kan verkligen förstå hur trött hon är nu. Hon sa det i telefon nyss.

"Jag har ingen ork, Sylvia, och orken blir mindre för varje dag."

så sa hon.
Jag skulle kunna skriva en rörande text om henne, men jag klarar det inte, och dessutom

det är inte kört än

försöker intala mig det, men mamma grät imorse och jag är sjutton år och inte dum.



Gjorde mig i ordning för att åka ned till stan och sedan till Astrid för att hon alltid får mig på bra humör, men påväg till bussen upptäckte jag att jag hade utslag över hela kroppen. (Förlåt Sebastian för det panikartade telefonsamtalet) Sprang hem igen och kurerade mig med ben & jerrys och Bride Wars. Ska snart åka till Astrid i alla fall, hon har varit jättegullig och köpt medicin mot klådan till mig. Ibland vill jag bara gråta för att jag har en så fin vän.

och ibland vill jag bara gråta för att mitt liv går åt helvete år 2011.