Oj vilken lång dag det här har varit känns det som. Jag tror att Niklas facerapade mig i drygt en timme. Jag satt bredvid men av vissa anledningar kunde jag inte röra mig och därför inte stoppa honom. BRA ATT MAN HAR SNÄLLA VÄNNER SOM TAR HAND OM EN NÄR MAN LIDER AV HJÄRTESORG. Tur att jag nu, enligt Niklas, har en annan pojkvän. Joshua. Den stackarn tror att jag älskar honom. Herregud. Niklas, om du läser det här, killen är fan helt förstörd tack vare er.

När jag åkte från skolan till stan var jag helt säker på att jag såg en björn springa ned i ån. Vad är det för fel på mig?