I min hurry till Elsa glömde jag ta med mig pengar till Stockholm. Att överleva i city utan ett öre går, om man har vänner med accesskort (och vänner som bor centralt och har någon slags mat), men att ta sig från Sollentuna hem till Uppsala är fan inte lätt. Hej, jag tror att jag har pms. Elsa skulle till skolan imorse så jag släpade mig upp fem minuter innan bussen gick klockan åtta. Inte på bra humör. "Challenge accepted" tänkte jag om att försöka planka till Uppsala.

Det började med att busschauffören slängde av mig och Elsa någonstans i Sollentuna. I got mad. Nästa buss lät oss åka till stationen. Spärrarna är enkla, vi hann precis med pendeln. Ville inte säga hejdå till Elsa riktigt än så jag åkte med henne till Karlberg. Missade nästan pendeln tillbaka men sprang så det gick. (Är det bara jag som tror att de lok som åker förbi helt ensamma ibland är fulla med zombies? Tankar medan jag sprang för att hinna)

Var fortfarande ganska irriterad på livet och ville inget hellre än lyssna på typ metal. Jag har ingen metal i min ipod, jag fick nöja mig med Bullet for my valentine och A day to remember. Allt med growl duger, typ. Och Chuck Berry. Chuck Berry funkar alltid. Fast alltid är det så att jag inte kan välja bara ett band att lyssna på, jag har som princip att alltid "blanda spår" i tron om att jag tröttnar ifall jag lyssnar på ett och samma band genom ett helt album. Det gör jag inte, jag sitter alltid och klickar nästa låt, nästa låt, tills jag hittar en låt av exakt samma band. Därför hinner jag kanske lyssna på tre låtar per halvtimme. Och batteriet tar slut ganska snabbt.
I alla fall, jag ville slänga min ipod i väggen när en Britneylåt stod i kö efter Bullet for my valentine. Alltså, när man är sugen på growling vill man inte höra detta



nä, precis

ah

jag klarade mig i alla fall hem utan att bli avslängd i typ Knivsta.
och nu har jag ätit en jävla stor frukost och borstat håret och såntdär, och klockan är bara elva

Jag har påsklov, folks!