Min sista resa för sommaren tog plats på en festival i Reading; en stad utanför London. Som en liten Uppsalatjej är jag van vid små festivaler som Hulstfred, och förväntade mig något liknande. Fick en chock när jag kom dit. 

 

Reading Festival var gigantisk. 

Det tog över en halvtimma att promenera från ena sidan till andra. 
Det befann sig 85 000 människor på campingen. 

Jag var omringad av skyhöga britter i fyra dagar och nätter. 

Det var minst sagt intressant. 
Jag var nog den enda på hela festivalen som drack mer te än alkohol. 

Under denna helg har jag sett ett stort antal väldigt bra band, t ex Fall Out Boy, Don Broco, Enter Shikari Soundsystem, Frank Turner, Kate Nash, Bring Me The Horizon, Major Lazer, Green Day, Eminem, för att bara nämna några få... Det bästa jag såg, det kanske bästa jag någonsin sett, var dock Skrillex. 

      Aldrig i hela mitt liv har jag varit med om så sjuka moshpits, aldrig i mitt liv har jag dansat så galet och länge. I can't even describe. Tack till Stoned Charlie och hans vänner som såg till att jag fick den bästa konsertupplevelsen ever, för ja... Det var bortom denna värld. Underskatta inte Skrillex, vänner. Underskatta inte heller min retarddans. Med den överlever jag allt. Måste dock erkänna att jag inte mådde jättebra efteråt, då jag kom på att jag varken druckit vatten eller ätit mat de senaste fem timmarna. Halvt påklädd och dränkt i svett/öl/vatten/cider/annat stapplade jag tillbaka till campingen. Väldigt illamående, nöjd och glad. HAH. I SURVIVED. 

 

Jag har några få bilder på en engångskamera, tänker framkalla de när jag har pengar igen. Det är svårt att förklara hur enorm festivalen var, hur mycket människor som fanns där, utan bilder. Jag tänker inte ens försöka. Kolla in de officiella bilderna här. 

     I had a good time. Blev inte sjuk förrän sista dagen. Min sommar sa åt mig att nu har jag gått för långt - igen, (Nu har jag köat till ett silent disco i kylan i mer än två timmar), och jag vaknade måndag morgon med ögoninflammation och täppt näsa. Vi packade ihop sovsäckar, lämnade kvar vårt fuktiga tält, och drog. Jag sa hejdå till mina brittiska kompisar på Readings tågstation och spenderade resten av dagen på ett café, i en bokaffär, på Ed's easy diner, i solen på Readings gågator. Lyssnade på afrikansk musik och gav mina sista pence till en cancerorganisation. 

 

Jag åkte till flygplatsen när jag insåg att jag på något sätt måste kontakta mina föräldrar, hade inte pengar kvar på mobilen. När jag kom dit insåg jag att jag inte hade pengar nog till ens en minuts internet på flyplatsens datorer, eller ett telefonsamtal från en telefonautomat. Tretton timmar spenderade jag febrig och förkyld på en iskall flygplats, utan mat eller pengar. Jättetrevlig natt, verkligen. Sov på toalettgolv där den enda värmen i hela byggnaden fanns. Nästa gång jag sover på en flygplats tänker jag INTE checka in min sovsäck. Vill aldrig mer tillbaka, hemskaste natten i mitt liv. 

       Efter en lika hemsk flygresa - Norwegians kalla plan, smärtan i öronen när man är förkyld och planet landar... - och en uthärdlig taxiresa, kom jag till slut hem. Hel och levande. Jag spenderade hela gårdagen i soffan, med min dator och BBC entertainment i bakgrunden. Helt OK att ha feber när man inte går i skolan. Idag måste jag dock göra klart mina sista psykologiuppgifter innan jag kan känna mig fri. 

 

zup with you guys?