Jag är väldigt bra på ångest. 
Jag har en lista på spotify som kallas

"När det slutar snurra kanske jag tar tag i mitt liv" 
innehållande låtar att bedöva mig med när jag vill dö på mitt golv, försvinna under jorden
Jag har låsta bloggar endast för panik att skrivas ned.
Flera hundra inlägg om vad jag tror mig vara. 
Om hur verkligheten ibland framställs i mitt huvud. 

Ångesten var under en period min trygghet, 
enda platsen jag kände mig hemma, tillhörande 
Ni kanske känner igen er? 
Jag är expert på ångest. 

Men nu har det slutat snurra. 
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, 
men jag har gjort en lista på spotify. 

Den heter 
"När man vill le åt livet"

Denna höst har jag många dagar känt ett enormt behov av att le åt livet. För att livet förtjänar det. 
Speciellt på tåget mot Umeå,
Eller i Elsas kök 

Eller på Söders smågator, 
Eller när jag sitter i möte med RetroArmén
Eller repar med Sylviestar i mitt rum
Livet har förtjänat leenden varje dag denna höst. 

Ibland har det snurrat, 
men de gångerna har det även pirrat i min mage, 

tusentals fjärilar har haft fest i min kropp, 
och mina ögon har varit fästa på en tönt som dansar i köket, 

believe me, det är en enorm skillnad på snurrerier, that.