Jag läste en artikel om hur svordomar blivit alltmer vanliga i officiell skrift, såsom tidningar, reklam etc. Jag läste, och förstod, och höll till viss del med, och bläddrade vidare. I slutet av tidningen kom bioreklamen. En ny Alfons Åberg-film har kommit ut, tydligen är den SKITBRA, enligt TV4 nyhetsmorgons stora bokstäver överst på annonsen.  ”Skitbra är väl inte ett bra ord att skriva på en annons om en barnfilm”, tänkte jag, med den tidigare artikeln i bakhuvudet. 

För ett par dagar sedan funderade jag över varför stora företag som t ex Mc Donalds fortfarande gör reklam för sina hamburgare. Vem vet inte om att Donken finns, och att det är billigt, liksom? Pappa sa att reklam används för att gömma sig i vårt undermedvetna. Ser jag reklam för Mc Donalds och inte för Max kommer jag antagligen att välja Mc Donalds nästa gång jag vill äta snabbt och billigt. Det är läskigt hur mycket som ryms där vi inte ser. Hade jag reagerat på Tv4 nyhetsmorgons svordom om jag inte läst Dagens Nyheters artikel fem minuter tidigare?
       Jag tänker inte skriva om svordomar eller reklam, detta är inget som upprör eller intresserar mig. Jag vill skriva om hur vi kan påverka, hur vi kan förändra, genom att krypa in i folks undermedvetna. Jag såg detta videoklipp för ett par dagar sedan:

http://www.upworthy.com/who-doesnt-like-to-watch-half-naked-girls-dancing-these-guys-after-they-see-why-its-happening?g=2

och blev genast, som många andra, berörd, ledsen, hoppfylld, och medveten. Medveten – dock – har jag alltid varit. Jag har blivit matad med filmer, dokumentärer, artiklar, verklighet, av mina föräldrar sedan jag var nästan tillräckligt gammal att förstå. Jag har sett filmer som ”Taken” och ”Säg att du älskar mig”, jag har gråtit åt orättvisor och drömt om ett liv där jag orkar lyfta på min rumpa och agera. Skulle jag inte ha blivit matad med medvetenhet i halva mitt liv skulle jag inte vetat om att dessa orättvisor fanns. Jag hade varit många steg längre från ett agerande än nu, när jag är på gränsen till att förflytta mig från datorn och ut i världen. Jag är mätt och trött men full av motivation.

Därför måste ni, vi jag, fortsätta mata, trots de felaktiga tankarna om att det inte kommer att hjälpa. Jag länkade videon till min pojkvän sekunden efter jag kollat klart. Precis som jag, tyckte han att detta var ”FYFAN VAD BRA”; ett perfekt sätt att skapa medvetenhet och uppmärksamhet. Dock trodde han inte att många människor skulle vidkännas problemet och faktiskt sprida vidare det. ”Ska vi vara realistiska”, skrev han, ”Kommer kanske fem procent faktiskt gå in på hemsidan och aktivt sprida meddelandet eller göra något åt det, men är inte det långt från tillräckligt?”
Snabbt lade han till
”Men jag antar att fem % är bättre än noll”
         Kanske detta tankesätt hindrar många från att dela. Visst vill vi alla förändra, förbättra, men utför vi inte ett stordåd av något slag kan det lika gärna vara. Jag tror, att medvetandet är det första steget till agerande, och jag vet, att det definitivt är det enklaste. Vi har otroligt bra möjligheter att genom sociala medier sprida information som behövs spridas. Så trots att medvetande tyvärr oftast inte leder till agerande är det värt några sekunder av våra liv att sprida vidare, låta det landa i människors hjärnor och framför allt, samveten. Vi måste låta värdefulla videos och texter krypa in i folks undermedvetna och gro. Vi har absolut ingenting att förlora på det, förutom möjligtvis några sekunder av våra digitala liv.

Jag vet inte hur många gånger jag inte klickat på ”dela knappen”, eller struntat i att sätta ord på vad jag känner, i tron om att ingen kommer att läsa, ingen kommer att bry sig. Nu skiter jag i det. Kanske någon läser denna text, någonstans i någon kanske den fastnar. Kanske någon tar steget närmare till att se, och dela information denne snubblar över. Kanske är det du.