still alive

Kanske dags att berätta om mitt liv här i Prag. Har varit här i en månad nu. Hade en helt fantastisk semester i England (och Bryssel wth) med Nashy dagarna innan, men den går på riktigt inte att skriva ned. 

Prag är vackert, men har än inte riktigt fastnat. Skulle förmodligen älska staden om jag 1. var här med människor som vill detsamma som jag, och 2. inte behövde plugga konstant. De två första veckorna hade vi lektioner 09.30-18.45, varje dag. Veckan efter det filmade vi våra och andras filmer. Fick fyra dagar ledigt som jag spenderade väl med familjen som hälsade på ♥ Himla mysigt med efterlängtade vegetariska resturanger, lite vintage, Pragues vackra slott, sightseeing i en gammal fin bil osv. Och MASSOR av tårta pga Iris fyllde ååååår. 17 - bästa numret. 
 
Familjen åkte hem i tisdags och sedan dess har jag konstant redigerat min final film. Klockan är nu tre på morgonen och jag har redigerat i 17 timmar konstant. Sick. Är detta min framtid alltså? Tänker inte åka hem (hem = trashig lägenhet på Kubelikova), kommer aldrig kunna ta mig upp och ta mig tillbaka till skolan. Sängen är bedrägligt skön. Ska gå på jakt efter filt el. liknande här på skolan och crasha på en soffa. Men är inte trött. Bara för trött för att jobba. Värsta tröttheten, seriöst. Man får ingenting gjort över huvud taget. 
 
Ja men ja, livet i Prag. Rätt fint, då och då. Helt åt helvete ganska ofta också. Åker vidare till Berlin på söndag för att träffa Sofie och David och försöka hitta nå hippies att hänga med för att jämna ut mitt umgänge. Folket här är schyssta men de flesta i princip motsatsen till vad/vem jag är. 
 
Har för övrigt en hemlis som alla som inte vet får veta om någon vecka. It's gonna blow your mind. Eller inte. Men blows my mind varje minut. Hej och hå. Här är lite bilder:

 
De får helt enkelt förklara sig själva. Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0