How I missed those loving arms

Bilderna talar väl mycket för sig själv. Var extremt mäktigt att stå mitt på gågatan i Umeå och bara... ta plats. Synas. Ingen kunde gå förbi oss utan att se våra sår. 
De flesta reagerade med tystnad. De bara tittade, fotade. Rörde inte en min. Många frågade vad det var, men vi kunde inte svara, vi skulle bara stå där och äga gatan.
"Vad bra sminkat", sa en kille
"Är du så säker på att det är smink?", sa hans tjej, "Det kan lika gärna vara på riktigt"
 
Det kunde ha varit på riktigt, och i mångas fall var/är det på riktigt. 

Har inte så mycket mer att säga. 
Alla bilder är fotade av Duane som var där och tog hand om Iris (hon var på besök i helgen, mer om det snart!) medan jag var ute. Svårt att hålla minen när jag såg de komma gåendes (misslyckades totalt, brast upp i världens största leende...), mina favorittöntar!! ♥
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0