fffffail

Tänkte ju vara ute hela natten och fira att jag är frisk och kan umgås med folk men eftersom det aldrig blir som man tänkt att det ska bli sitter jag nu i min säng och dricker te. 
 
haha. 
 
Fast jag är väldigt nöjd med kvällen. Spelningen gick bra, så himla roligt att spela på Vox, alla är så fina där. 
Resten av kvällen gjorde jag som man brukar göra på Kulturnatten. Drog runt, tappade bort vänner, hittade andra vänner, drog runt lite mer. Skrämde livet ur folk med min koklocka. Headbangade till något instrumentalt band. Dansade på ett rave utan folk. (jag gjorde alltså inte detta ensam, jag var med det Promenerande Partyt) 
 
Men eftersom jag är gammal nog att förstå att jag jobbar imorgon och borde sova sitter jag nu här. I sängen. Och dricker te. Heh. Lika a real rockstar. 
 
:) 

harintetidförrubriker

Okej en snabb update eftersom jag kommit på att jag inte kommer hinna blogga under de närmsta dagarna och när jag ändå fått ett så jävla bra flow på mitt bloggande vill jag ju inte förstöra det hehe okej så denna vecka har jag mest repat eftersom Old Sparky har konsert på Vox imorgon hehe fett nervös vi ska bara spela två låtar men hehe fett nervös i alla fall jag har ju förfan inte spelat trummor på hela sommaren men det gör ingenting FÖR DET ÄR STARBUCKS gillar mina internskämt som bara Elsa förstår hah idag har jag jobbat och blivit fett yr och gått hem och fått besök av Niklas det var ju kul han skjutsade mig till repet sen och ah ni har ju hört cykelhistorierna där Niklas är inblandade denna gång vinglade han över bron med en skrikande Sylvia på pakethållaren när han plötsligt skriker FAN AINA SYLVIA DET HÄR ÄR INTE BRA lol men de brydde sig inte fett safe repet gick bra osv ochhhhhhhh ikväll var jag på tjejkväll och snackade om killar tihithihtithihihihihihihihhihih nu ska jag sova och helvete vad jobbigt det var att skriva utan skiljetecken det tar ju förfan längre tid än att skriva med men vill bara att ni ska fatta att jag är fett stressad för det är jag hejdå 

MENS

Äntligen en ursäkt till att provsmaka Tantens Grönas nya choklad. Hann dock inte fota förrän jag ätit upp den. Oops. 
 
 
(jag ser äcklig ut för att jag har mens, inte för att chokladen smakade bajs) (den var jättegod.) 

Hörde att det var någon slags chokladdag idag också... WIN. 

Game of Thrones. Just. Mh.

Jag och mamma hade ännu en myskväll med Game of Thrones + kvarbliven äppelpaj. Seems like that's the only thing we do. Can't complain. 
 
Vad jag dock inte fattar är hur VARJE person jag utnämner till min favorit DÖR?! I samma avsnitt som jag utnämnt dem! Har nu slutat kalla folk för mina favoriter och nu har de slutat dö. Tror jag har krafter av något slag. 
 
 
 

Sylviestar's summer part 2 - Vin i huvudstaden

 
(Elsas bilder) (fast jag tog nästan alla)

Det var ungefär lika glamoröst som sista bilden, och inte riktigt som de första. Vi hade varken korköppnare eller skills att öppna vinflaskor. Mannen i ett stort väldigt fancy hus hade det förstnämnda. Efter en halvtimmas slit och stönande fick vi till slut upp flaskan. 
Väldigt mysig dag. ♥
 

Retromässa, möte #2



Mycket produktiv eftermiddag på Vox igår tillsammans med Hanna och Elsa. Vi startade upp en förening och åt mängder med fika (till vårt försvar står det i bilda-förenings-instruktionerna att man ska fika, leka och avdramatisera) Vox var fullt av kreativa ungdomar, det var otroligt kul och inspirerande! Det här kommer bli så bra. I have faith in us. 


Som sagt. I have faith in us. 
 

ANOTHER SOLUTION

Kylskåp är för dyrt.
Har kommit på en annan lösning.
Övernatta i köket.
Att under natten inse att man är hungrig och komma på att man är i köket får en att vilja gråta av lycka.

Frukost like a real blogger

Idag: 
 
Frukost på stan tillsammans med Clara. 60 spänn för en skitbra frukostbuffé på "Hotell centralstation". DET FANNS VÅFFLOR. !?!??!?!!!!!!!!!!!!!!
Alltså. 
Ja. 
 
Nom. 
 


Hittade grädde till våfflan efteråt men orkade inte fota igen, ni får låtsas så blir det en riktig blogg-bild. 
En mycket trevlig morgon. Tack Clara, härligt att få träffa dig när du inte försöker supa ned mig! ♥ Ha SÅ KUL I LONDON............. 
 

Back to work

Jag har bestämt mig för att vara frisk. 
Så. 
 
Har jobbat hela helgen. Jättepraktiskt att jobba helg tänkte jag, sedan kom jag på att helger består av fredagar och lördagar då man vill gå ut. 
Å andra sidan kan jag gå ut varje dag för hah, jag går inte i skola längre. 
 
Hursomhelst. Igår var min första dag på cafeet. Jag hade jätteroligt! I alla fall de första timmarna. När klockan var halv sju och vi diskat och städat i tre timmar var det inte lika roligt längre. Men alltså. Jag klagar inte. Efter att bakis med sömnbrist ha jobbat från 11.00 till 03.30 på en bröllopsfest är ingenting jobbigt längre. Ingenting. 
 
... förutom att helt dödstrött sitta och skriva en recension efter en dag på cafeet. BUT I DID IT. Jag vet inte hur det gick till. Seriöst, jag trodde aldrig att jag skulle lyckas få ihop något i det tillståndet jag var i. Men nu ligger den uppe på Uppsalanyheter.se! Här, if you care to read. Jag recenserade konserten i Håga by. Är ju lunchkonserter varje söndag. Ganska nice att få ta paus under själva konserten. Menar, bara gratis konsert och lunch gör det ju värt att jobba. GRYM konsert var det!

 
 
Och nu har vi kylarna fyllda med kakor och mat som blev över. Det är ett helvete att försöka dra ned på onyttigheter när man jobbar på ett café som behöver bli av med bakelser.
 
Nu ska jag sätta mig i soffan och titta på BBC entertainment för nu tycker jag att jag jobbat tillräckligt för en vecka. 

JAG VET

Jag ska köpa ett minikylskåp. 
 
AND SUDDENLY ALL MY PROBLEMS ARE SOLVED
 
 

PROBLEMS OMG

Jag måste lära mig att ta med mig mat in på rummet när jag planerar att vara uppe längre än midnatt. Jag blir ju förjävla hungrig men kan inte ta mig upp ur sängen pga lathet. 
 
jättejobbigt. 

Bro's and Sistahhhs

Okej jag suger på att vara aktiv bloggerska. 
Men ni suger på att vara aktiva läsare. 
(Vilka läsare...?)
 
Ah. 
Ehm. 
Jag har inte gjort så mycket de här dagarna ändå.
Förutom att bli sjukare.
Och sedan friskare igen! 
Jag har tagit mig ned på stan tre gånger, fått lyssna på ett par svenskar försöka prata engelska, och provat kläder jag inte har råd med, satt in pengar för att kunna betala tillbaka alla skulder, 
sådana där skitroliga ärenden. 
 
Fick dock besök av Björn igår, han kom över med ett skänk.. (skänk, sköte, I dunno?), en möbel alltså, fick äta lite äppelkaka och dricka kaffe han gömt i vårt hus, och titta på alla dessa episka videos jag gjort i mina dar. Slutade med att vi hamnade i en het diskussion om kvinnor och samhället, ja - det klassiska. Säga vad man vill om Björn, men jag kunde inte önska mig en bättre jobbarkompis! ♥ 
 
Idag har jag tagit tag i saker och umgåtts med google i några timmar, vi letade bidrag och stipendier för vintagemässan. Teamwork. Sedan tog jag bussen ned på stan igen för att säga hejdå till älskade Elias som far till London, precis som resten av min umgängeskrets (dvs de som inte pluggar i Uppsala och hänger på nationer jag inte kan komma in på hela tiden). Jättesorgligt. Hoppas London suger och att du snart kommer hem igen.
 
Har även knarkat Game of Thrones, enligt mamma ska mitt sociala liv bli jättemycket bättre då eftersom jag kommer kunna vara med i snacket nowadays. Egentligen vill hon bara ha en ursäkt till att se om säsongerna. Men spoila inget, jag är typ bara i början på tvåan. 

Vad har ni gjort i veckan? 
(sådant brukar bloggare alltid fråga. As if they really care liksom.)
(jag bryr mig faktiskt.) 


 

Sittandes kan vi krypa in i folks undermedvetna


Jag läste en artikel om hur svordomar blivit alltmer vanliga i officiell skrift, såsom tidningar, reklam etc. Jag läste, och förstod, och höll till viss del med, och bläddrade vidare. I slutet av tidningen kom bioreklamen. En ny Alfons Åberg-film har kommit ut, tydligen är den SKITBRA, enligt TV4 nyhetsmorgons stora bokstäver överst på annonsen.  ”Skitbra är väl inte ett bra ord att skriva på en annons om en barnfilm”, tänkte jag, med den tidigare artikeln i bakhuvudet. 

 

För ett par dagar sedan funderade jag över varför stora företag som t ex Mc Donalds fortfarande gör reklam för sina hamburgare. Vem vet inte om att Donken finns, och att det är billigt, liksom? Pappa sa att reklam används för att gömma sig i vårt undermedvetna. Ser jag reklam för Mc Donalds och inte för Max kommer jag antagligen att välja Mc Donalds nästa gång jag vill äta snabbt och billigt. Det är läskigt hur mycket som ryms där vi inte ser. Hade jag reagerat på Tv4 nyhetsmorgons svordom om jag inte läst Dagens Nyheters artikel fem minuter tidigare?
       Jag tänker inte skriva om svordomar eller reklam, detta är inget som upprör eller intresserar mig. Jag vill skriva om hur vi kan påverka, hur vi kan förändra, genom att krypa in i folks undermedvetna. Jag såg detta videoklipp för ett par dagar sedan:

 

http://www.upworthy.com/who-doesnt-like-to-watch-half-naked-girls-dancing-these-guys-after-they-see-why-its-happening?g=2

 

och blev genast, som många andra, berörd, ledsen, hoppfylld, och medveten. Medveten – dock – har jag alltid varit. Jag har blivit matad med filmer, dokumentärer, artiklar, verklighet, av mina föräldrar sedan jag var nästan tillräckligt gammal att förstå. Jag har sett filmer som ”Taken” och ”Säg att du älskar mig”, jag har gråtit åt orättvisor och drömt om ett liv där jag orkar lyfta på min rumpa och agera. Skulle jag inte ha blivit matad med medvetenhet i halva mitt liv skulle jag inte vetat om att dessa orättvisor fanns. Jag hade varit många steg längre från ett agerande än nu, när jag är på gränsen till att förflytta mig från datorn och ut i världen. Jag är mätt och trött men full av motivation.

Därför måste ni, vi jag, fortsätta mata, trots de felaktiga tankarna om att det inte kommer att hjälpa. Jag länkade videon till min pojkvän sekunden efter jag kollat klart. Precis som jag, tyckte han att detta var ”FYFAN VAD BRA”; ett perfekt sätt att skapa medvetenhet och uppmärksamhet. Dock trodde han inte att många människor skulle vidkännas problemet och faktiskt sprida vidare det. ”Ska vi vara realistiska”, skrev han, ”Kommer kanske fem procent faktiskt gå in på hemsidan och aktivt sprida meddelandet eller göra något åt det, men är inte det långt från tillräckligt?”
Snabbt lade han till
”Men jag antar att fem % är bättre än noll”
         Kanske detta tankesätt hindrar många från att dela. Visst vill vi alla förändra, förbättra, men utför vi inte ett stordåd av något slag kan det lika gärna vara. Jag tror, att medvetandet är det första steget till agerande, och jag vet, att det definitivt är det enklaste. Vi har otroligt bra möjligheter att genom sociala medier sprida information som behövs spridas. Så trots att medvetande tyvärr oftast inte leder till agerande är det värt några sekunder av våra liv att sprida vidare, låta det landa i människors hjärnor och framför allt, samveten. Vi måste låta värdefulla videos och texter krypa in i folks undermedvetna och gro. Vi har absolut ingenting att förlora på det, förutom möjligtvis några sekunder av våra digitala liv.

 

Jag vet inte hur många gånger jag inte klickat på ”dela knappen”, eller struntat i att sätta ord på vad jag känner, i tron om att ingen kommer att läsa, ingen kommer att bry sig. Nu skiter jag i det. Kanske någon läser denna text, någonstans i någon kanske den fastnar. Kanske någon tar steget närmare till att se, och dela information denne snubblar över. Kanske är det du.  

 

 

 


Sylviestar's summer part 1 - Midsommar

Midsommarafton innebar en jävla massa resande (förvånade?)
Från Uppsala till Stockholm till Knivsta till Uppsala igen. 
Hade en mycket trevlig dag hos min morfar, och åkte sedan till Anna för att äta middag med mina älskade ex-klasskompisar. Det var tänkt att jag skulle tillbaka till Stockholm och gå ut på kvällen, men eftersom min mobil dog, jag var pank, alla bailade och allt blev kaos, bestämde jag mig för att bjuda med my other half Nashy + en stor mängd energidryck och åka hem till mig istället. 
 
Min midsommarnatt såg ut såhär: 
 (Warning - ni utan humor kan ju dra direkt.) 

whatsup

Så igår kollade jag först på en hel fotbollsmatch,
sedan tog jag en tupplur,
sedan vaknade jag upp på kvällen och blev sugen på lasagne.
Så jag tillagade en lasagne.

And that's me nowadays, folks. I'm all about football and cooking. 

 
och hallonsaft 
#foreveralonemidnightparty

 


I was blessed with a curse

Kanske är det, 
ja det är nog, 
skitbra
att jag blev sjuk. 
Jag hade aldrig lyckats sitta hemma i tre dagar och bara skriva uppsatser annars. Vilket är precis vad jag behövt göra de senaste dagarna. Mitt huvud är pumpat med psykologi efter åtta timmars pluggande, jag blev precis klar med min sista uppgift och fick just ett glädjande besked av min lärare - MVG på alla uppgifter jag skickat in! VEM KIRRAR MVG I B-KURSEN WOOP WOOP!??!
 
Seriously though. Något väldigt konstigt hände mig igår. Jag blev helt plötsligt, utan förvarning, helt galet inspirerad och kunde knappt sitta still. Jag var dock tvungen att sitta still. Gjorde så mycket jag kunde sittandes, ville inte att inspirationen skulle gå till spillo - den brukar inte hålla på i all evighet liksom. Skrev ett par låtar, spelade lite gitarr trots mina icke existerande gitarrskills, skrev en krönika jag ska publicera här imorgon, planerade framtida resor och drömmar... Var tvungen att se på ett avsnitt Waterloo Road för att bli på sämre humör. Haha. 
 
Det konstiga är att inspirationen inte lagt sig än. Trodde aldrig att jag skulle hinna skriva klart mina psykologiuppsatser idag (DEADLINE!!!!!), men hah. Det gick. What. Nu har jag all tid i världen (jag älskar att inte gå i skolan) på mig att uppfylla mina drömmar. T ex skriva om min sommar här på bloggen. Har ju för tusan inte bloggat någonting alls, trots alla videos och bilder jag har från sommaren. Från och med imorgon kommer jag uppdatera bloggen med historier från Sylviestar's sommar. Den var fett spännande. 
 
Nu tänker jag kanske sova. Jag vet inte. JAG KAN GÖRA VAD JAG VILL! 
 
Puss 
 
Bilden är från ett Protus fortsättningsläger. Jag var där några dagar i sommar. Första dagen spöregnade det. Självklart skulle alla ut och dansa i regnet, helt jävla underbart. Protus vet hur man lever. 
 

Än lever jag

Min sista resa för sommaren tog plats på en festival i Reading; en stad utanför London. Som en liten Uppsalatjej är jag van vid små festivaler som Hulstfred, och förväntade mig något liknande. Fick en chock när jag kom dit. 
 
Reading Festival var gigantisk. 
Det tog över en halvtimma att promenera från ena sidan till andra. 
Det befann sig 85 000 människor på campingen. 
Jag var omringad av skyhöga britter i fyra dagar och nätter. 
Det var minst sagt intressant. 
Jag var nog den enda på hela festivalen som drack mer te än alkohol. 

Under denna helg har jag sett ett stort antal väldigt bra band, t ex Fall Out Boy, Don Broco, Enter Shikari Soundsystem, Frank Turner, Kate Nash, Bring Me The Horizon, Major Lazer, Green Day, Eminem, för att bara nämna några få... Det bästa jag såg, det kanske bästa jag någonsin sett, var dock Skrillex. 
      Aldrig i hela mitt liv har jag varit med om så sjuka moshpits, aldrig i mitt liv har jag dansat så galet och länge. I can't even describe. Tack till Stoned Charlie och hans vänner som såg till att jag fick den bästa konsertupplevelsen ever, för ja... Det var bortom denna värld. Underskatta inte Skrillex, vänner. Underskatta inte heller min retarddans. Med den överlever jag allt. Måste dock erkänna att jag inte mådde jättebra efteråt, då jag kom på att jag varken druckit vatten eller ätit mat de senaste fem timmarna. Halvt påklädd och dränkt i svett/öl/vatten/cider/annat stapplade jag tillbaka till campingen. Väldigt illamående, nöjd och glad. HAH. I SURVIVED. 
 
Jag har några få bilder på en engångskamera, tänker framkalla de när jag har pengar igen. Det är svårt att förklara hur enorm festivalen var, hur mycket människor som fanns där, utan bilder. Jag tänker inte ens försöka. Kolla in de officiella bilderna här
     I had a good time. Blev inte sjuk förrän sista dagen. Min sommar sa åt mig att nu har jag gått för långt - igen, (Nu har jag köat till ett silent disco i kylan i mer än två timmar), och jag vaknade måndag morgon med ögoninflammation och täppt näsa. Vi packade ihop sovsäckar, lämnade kvar vårt fuktiga tält, och drog. Jag sa hejdå till mina brittiska kompisar på Readings tågstation och spenderade resten av dagen på ett café, i en bokaffär, på Ed's easy diner, i solen på Readings gågator. Lyssnade på afrikansk musik och gav mina sista pence till en cancerorganisation. 
 
Jag åkte till flygplatsen när jag insåg att jag på något sätt måste kontakta mina föräldrar, hade inte pengar kvar på mobilen. När jag kom dit insåg jag att jag inte hade pengar nog till ens en minuts internet på flyplatsens datorer, eller ett telefonsamtal från en telefonautomat. Tretton timmar spenderade jag febrig och förkyld på en iskall flygplats, utan mat eller pengar. Jättetrevlig natt, verkligen. Sov på toalettgolv där den enda värmen i hela byggnaden fanns. Nästa gång jag sover på en flygplats tänker jag INTE checka in min sovsäck. Vill aldrig mer tillbaka, hemskaste natten i mitt liv. 
       Efter en lika hemsk flygresa - Norwegians kalla plan, smärtan i öronen när man är förkyld och planet landar... - och en uthärdlig taxiresa, kom jag till slut hem. Hel och levande. Jag spenderade hela gårdagen i soffan, med min dator och BBC entertainment i bakgrunden. Helt OK att ha feber när man inte går i skolan. Idag måste jag dock göra klart mina sista psykologiuppgifter innan jag kan känna mig fri. 
 
zup with you guys? 
 
 
 Edit: När jag kom hem fick jag värmande kärlekssoppa och närande smörgås med syrad gurka som min älskade pappa gjort iordning. Har nog aldrig varit så glad för mat. Tack pappa! ♥
 

Såhär ser JAG på FRAMTIDEN

 

"Vad ska du göra i höst då?"

Är kanske inte världens bästa på att
1. Göra saker jag säger att jag ska göra 
2. Leka riktig bloggerska 
 
Men när sommaren är slut kanske jag hittar lite tid över till att bland annat lägga upp videobloggar från våren + sommarlovet. (Har inte glömt er helt!!!). Superviktigt att ni vet precis vad som händer i mitt liv liksom. 
 
Vad som händer härnäst är HÖST, höst utan skola?!??!?! För ett halvår sedan tänkte jag att hösten skulle gå åt till strökurser på Uppsala Universitet + något jobb på sidan om, men eftersom livet klev snett och jag inte fixade alla slutbetyg har jag ingen behörighet. (No worries, håller på med dessa betyg atm). För en månad sen var min plan ett heltidsjobb i Stockholm, men eftersom många av mina stockholmare flyttar och jag är jävligt homesick + trött på att resa fram och tillbaka har jag bestämt mig för att stanna i Uppsala och satsa på vad jag vill göra; 
 
1. Jag kommer att fortsätta jobba på Tantens Gröna, och även på fiket varje Söndag. Kanske möjligtvis blir en sådan där riktig bloggerska också. Tantens Gröna bloggerska, HAHA. Pappa var inne på att jag skulle bli deras twittrare/instagrammare, men hah. Ha. Då får de fixa en smartphone till mig först och inte förvänta sig att den kommer stanna i mitt sällskap i mer än två månader. 
 
2. Har precis startat upp ett projekt tillsammans med Elsa och Sofie. Vi ska (med hjälp av pappa och gänget) anordna en vintagemässa nästa vår. Är både taggad och nervös, men obviously mest taggad! Kommer bli fränt som fan. (har jag någonsin använt ordet fränt?)!!! (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) 
 
Förutom det kommer jag att chilla så mycket jag kan. Repa med Old Sparky, bring out my inner Sylviestar, skriva och filma mycket. Kort sagt - satsa på alla intressen som kommit i kläm med skolan/mina ogenomtänkta sommar planer hehehe. Och - ibland, förhoppningsvis ofta, tänker jag hänga i staden där allt händer - UMEÅ, av superstarsecret reasons. Sylviestar's crazy beautiful life - in Ume.
 
JA - vet att ni är förvånade. Jag har SAKER PÅ G, saker som inte innebär sätta sprätt på pengar jag inte har och resa för tiden jag inte har,  jag har äntligen växt upp?!?!?!? Kommer t om ett videobevis på mina matlagningsskills snart! (typ). Woho!! 
 
Nämen. Ja. Tänker landa nu. Men FÖRST, 
först ska jag till Readings på festival med två andra rockstars, Tom and Tom from Luton. 
 
Sen ska jag landa. Jag lovar. 

@Duane

Hjärta

Ibland blir det bara rätt.
Så jävla, jävla rätt.
Åh så rätt det är.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0