När jag är irriterad är detta de första sakerna att åtgärda:

1. Toalettbehov
2. Torra läppar
3. Hunger
4. Brist på te
5. Smutsiga glasögon

När allt detta är åtgärdat är jag lika glad som Duane när han får rida trähäst i Berlin:

Brukar ju alltid skriva något om det gångna året, nostalgisk och sentimental som jag är. Men nyår passerade i sådan fart att jag knappt märkte att 2015 försvann. Jag kom ändock på mig själv med att tänka tillbaka på året idag, de fem minutrarna det numer tar för mig att åka buss från stan till hem. 

 

Jag bodde i Flogsta förra våren, i ett kollektiv som visste hur fester skulle hållas och hur pannkakor gräddas på bästa sätt. Vi hade ett gult kök och en trädgård och två katter. Trots drömhuset och drömlivet hamnade jag i en typisk identitetskris, som sedan mynnade ut i en pågående framtidskris, jag visste inte om jag ville vara studenten som skreksjöng till Shoreline fem på morgonen på oklar nation, eller det nya jaget med ansvar och ett fik att ta hand om som om det vore mitt barn. Jag levde därför vårterminen i ett mellanting och sådana funkar sällan. Men under sommaren hade jag som fikförälder inte tid att varken välja eller fundera, och ni vet ju. Gula Villan blev ett fartfyllt, fantastiskt sommarlov. Jag fick vänner för livet. ♥ 

 

Under hösten reste jag i Peru, lekte med en apa och målade väggar vid stranden, precis så vackert som det låter, spenderade otaliga timmar vilsen i Lima, precis så hemskt som det låter, och lekte med eld och åkte buss i Cusco, men det jag minns mest är nog de eviga två dygnen med dropp på ett sjukhus. Jag kom hem och jag flyttade till Stockholm och jag bodde där men fortfarande i Uppsala. 

 

Nyår kom att bli på en bro i en Berlin-förort, omringad av tjock dimma, fulla tyskar och opålitliga smällare. Och sedan kastades vi in i 2016, där jag startade en firma och flyttade in i en andrahandstvåa i Luthagen med min kusin. En skulle kunna tro att jag vet vad jag vill nu, men jag har fortfarande inte den blekaste. Jag vill ha mer gitarr-riff i livet och gärna en smula Göteborg. Och Gnar. Här är Gnar: 

Har precis haft middagsbjudning för två gamla kursare (ja, jag tog en kurs på uppsala universitet i våras i princip bara för att få vänner #lonely, och nej, jag klarade den inte), praisat feminismen och ratat sociala medier och våra bekräftelsebehov. När jag kramat dem hejdå vill facebook visa mig "Your Year In Review".  Blir väldigt illa till mods, brukar tycka sådant är roligt, men vad vill facebook visa mig? Vet facebook vad som egentligen hände år 2015? Nej. Men jag tittar ändå. Facebooks view av det hela visar förmodligen en mer positiv bild av året än vad som egentligen var, även om 2015 utan tvekan har varit ett av de bättre åren. Hus i flogsta, nationsnätter och studentliv,  vintagefestival, café, england, musik direkt, peru, stockholm. Händelserikt. Skriver förmodligen mer om detta när nyår närmar sig. puss

 

 

 

Att jobba på söndagar får fungera som det gör. Söndagar kommer alltid att komma efter lördagar. Visste ni att jag har en ångest-spellista? Jag gjorde den förut för att typ kunna gräva ned mig i jorden när jag inte orkade. Numera blir jag bara trött av att lyssna på den. Jävligt bra musik dock, kan vara den bästa spellista jag gjort. Det är lite problematiskt. 

 

Jag är verkligen inte bra på spellistor. Jag har flera stycken och alla har typ två låtar. Jag påbörjar alltid något jag tror ska bli asbra, men vet ju inte vilka låtar jag ska lägga till. Det får bara komma, tänker jag. Det gör det aldrig, förmodligen pga att jag alltid 1. lyssnar på samma spellistor om och om igen,  och 2. när jag väl hittar en låt är jag för långt borta från datorn för att orka lägga till den. 

Jag har en känsla av att jag skrivit om exakt detta förut. Tråkigt. 

 

Det här med söndagar. Jag ska nog sova. Hejdå! Häe är ett recept som säkert är nice 

 

 

Ni undrar nog vart jag tagit vägen, kanske är oroliga över att jag faktiskt lever på riktigt. Kan försäkra er om att jag fortfarande är samma Sylvia, som spenderar för mycket tid på facebook (och pendeltåg), spelar LoL varje kväll, tittar på fotboll utan att förstå vad som händer, och misslyckas med att steka pannkakor varje gång. Skillnaden är väl att jag numera kan laga ätlig mat, och jag är inte längre rätt för tvättmaskiner. Har även gigantiska badankor till husdjur för att slippa känna mig ensam, och lever på 50 shades of ris och linser för att överleva den ekonomiska krashen som skedde när jag bestämde mig för att nästan dö i Peru. 

Jag bor i Stockholm, har jag sagt det? I en fin förort med stockholms bästa falafel och piroger för 15 kronor. Det tar mig femton minuter att åka in till Söder och jag hittar nya ställen att upptäcka varje dag. Jag pendlar till Uppsala för att peppa Upplands ungdomar att anmäla sig till Musik Direkt, och har börjat träna i Älvsjö. Jag bor nära till Andres, min morfar, Duanes familj, min mormors syster, och min mammas barndomsminnen. Jag bor ensam, och jag tycker faktiskt om det. Vi behöver inte tala om att jag börjat prata med mina sagda badankor. 

 

Idag har jag tvättat TVÅ HELA TVÄTTAR = jag har rena underkläder. Jag fick lön igår och hade råd för örtsalt idag, och jag har fikat med Elsa på ett av fiken i Vasastan jag alltid tog min walk of shame förbi varje söndagsmorgon när hon bodde i Alvik och jag skulle med pendeln till jobbet i Håga. Jag prioriterade chaite framför toalettpapper och försöker nu tänka ut vilket café som inte skulle gå back ekonomiskt om jag lånade en rulle från deras kund-toa. Ja, det är på den nivån min ekonomiska kris ligger på. För att inte tala om att jag pantade burkar och ändå hade en krona för lite för ett paket smör. (Fick som tur var hjälp av kunden bakom mig, så nu vankas det äppelpaj). 

 

Vad långt detta blev. Jag ville bara visa att ja, jag lever. På riktigt. 

 

 

kanske för att du var min viktigaste vän någonsin 

för att du kallade min pappa för pappa  

för att du diskade vår disk 

för att du ibland dök upp i min by, 

utan förvarning, 

för att du visste att jag alltid skulle komma ut 

för att du lärde mig skolka 

för att du kunde se rakt igenom mig,

och ta mig bort från fysiklektionen 

för att du inte sa nej när läraren frågade om du var min bror

för att du lät mig säga "ja" 

för att din mamma kallade mig för en ängel 

för att jag typ ständigt umgicks med dig, 

för att vi talade samma språk, 

för att att det förmodligen var du som såg rakt igenom min långärmade tröja, 

men lät någon annan prata med mig

för att du förmodligen visste

att det skulle betyda mer 

men det gjorde det inte. 

 

Du skulle ha varit the first to know. 

För att vi älskade dig lika mycket som vi älskade varandra. 

För att vi visste att du alltid hade vetat.

Men du hade velat höra det från oss. 

 

Du kom tillbaka som ett mörker, höstterminen därpå. 

Och jag kommer att lägga skulden på mig tills den dag jag dör. 

Skulle jag se dig nu skulle jag gråta. 

Men just det kanske du inte skulle förstå. 

1. Kommer hem hungrig - får mat 

2. Har pms - får kladdkaka 

3. Behöver inte se eurovision ensam //Elin 

 

 

AHHH SURPRISE!! I'm A L I V E 

I am, a live. I'm alive! Ah! 

 

Har i alla dessa veckor (eller två gånger på flera månader) försökt logga in med en gammal mailadress! Mitt smartare jag måste ha kopplat om kontot till min nyare mailadress. Fast nu har jag en ännu nyare. jaggillarintedej kändes inte lika coolt som när jag var tretton, querida_belive var för jobbigt att stava varje gång, syltendiggarbamse kan en ju glömma och gymnasiemailen lär ju tas bort så fort Rosendalsskolan fattar att jag inte går där längre. 

Oh haven't you missed me? 

 

Haha var inte ens så länge sen. Men jag känner mig hel igen! Ja! Trots att mitt liv inte längre går att blogga om eftersom jag ja. lyckats skaffa ett liv. Eller heltidsjobb. Kalla det vad ni vill. Jag har ett café! Det är jättemysigt och romantiskt och idylliskt och inte alls skittråkigt att behöva beställa in diskborstar och toalettpapper. 

 

Varför jag så desperat lyckades logga in på min blogg just idag: Det regnar. Vi sålde för 258 kr idag. Jag missade bussen. På min to do list har idag endast stått "Deklarera

 

deklarera

 

DEKLAREERAA

 

DEKLARERA!!

 

tvätta kläder. 

 

sortera kvitton. 

 

städa rummet. "

NAJ! Istället tänker jag spela LoL och titta på fotboll. <--- Life still tragic enough. Haha skoja GO ARSENAL!!!

 

har i alla fall deklarerat. 

 

Här får ni en bild som var dedikerad till Elin. Är* (Fast nu är hon go och lagar paj till oss)

 

Har på sistone ibland slagits av en överväldigande känsla av menlöshet, social ångest, ensamhet m.m 

Hade idag varit för några år sedan hade jag drivit sönder mitt liv på bloggen, skrattat åt det i efterhand - det är roligare att skriva och blir roligare att läsa när livet är på lagom kaosnivå. Ingen behöver bli svartsjuk och det kan vara skönt att skämta om, driva med, hata på, sitt liv. Seriöst eller oseriöst. 

Därför blir det jobbigt när livet är bra utåt och egentligen inåt med, men avsaknaden av något obestämt tär på vardagskrafterna. Och det är just det obestämda som känns fantastiskt onödigt och självgott att driva om offentligt. Även svårt utan riktigt motiv. Jag bor bra, har jobb, pojkvän, allt kanske. Och skriver jag om det som ligger och kråmar under ytan blir det för personligt, ett rop på uppmärksamhet, kanske stötande, jag vet ej. 

Jag skriver idag i alla fall, för att jag sitter på café Linné med min lillasyster i soffan och Elsa i fåtöljen bredvid. Elsa pluggar litteraturhistoria i Uppsala nu och har fått jobb i en jättegullig butik. Jag pluggar konstvetenskap och jobbar kvar på Tantens Gröna - som faktiskt också är en jättegullig butik. Och sett utifrån har jag det bra. Och just nu här, känns det bra. Objektivt, känns det bra. Kanske är det objektivt vi alla borde se oss själva.

Vad vet jag. 

Hej. Brukar ju alltid slänga upp listor med roliga frågor och svar runt nyår, eller typ poetiska texter om allt som varit. Eller bilder. Orkade inte det då och orkar inte det nu. Är på lan (tro inte att jag skaffat mig ett fullbordat liv än) och vill ba göra annat än lira LoL (blir rätt enformigt efter 24 timmar, eh) 

 

Här kommer en astråkig lista med gråa svar pga omotiverad. Men vill lämna 2014 bakom mig nu.

..

Ska dricka mer kaffe efter detta. 

Hittade listan på Jessica Silversagas blogg! 

Ja. Typ gå vidare i musik direkt. Och se en bebis födas. Och slå igenom med Uppsala Vintagefestival. Och plugga utomlands. Och flytta utomlands. Och typ intressera mig för politik. Och bli astråkig. 

 

England (x2), Kroatien, Belgien, Nederländerna, Tyskland (x2), Norges flygplats... Och tjecken förihelvete. Glömmer alltid. 

 

Jag packade mina väskor för att bo i Umeå en månad, Prag en månad, och Enschede tre. Och Flogsta ett halvår. 

Något av dem lär vara att flytta. 

 

Nej jag är aldrig glad. 

 

En är väl människa. 

 

Only Love med Ben Howard.

 

 

Jag vet inte... Alltså jag var nog gladare pga var så mycket fint som hände. Men inte gladare än 2002. Jag minns 2002 som det bästa året i mitt liv, men jag har inga minnen av varför. ?????

 

 

Jag, tillsammans med mina fantastiska retrosoldater, drog igenom en festival och lyckades få 1500 besökare att komma. Det kan nog definieras som en stor framgång. Även att jag faktiskt tog o flyttade utomlands efter alla dessa år av längan. 

 

MIN FUCKING 50-TALS BIKINI

 

 

Musik

 

Facebook

 

Hade ca en miljon crushar. De flesta på Duane. De andra på Miley Cyrus. 

 

Tittar aldrig på TV såvida inte BBC entertainment finns. Would I lie to you och QI är nice. 

 

 

WHIPLASH OMG. Jag och Duane såg den på en asfin biograf i Enschede. Kan inte vänta tills den släpps i Sverige och kan heller inte förklara hur bra den är. 

 

 

Jag läser ju typ inte heller... Trots att jag älskar böcker. Skitdålig jag vet. Men började läsa House Girl i slutet av 2014 och läste klart den för några veckor sedan, och den var en av de bästa jag läst ever. 

 

Åh men finns ju så mycket bra. Markus Krunegård släppte ett album som ej går att ogilla. Och så började jag lyssna på jazz mer, quite naturally. Och Ben Howard tar mig tillbaka till Somersault och helst skulle jag vilja spendera hela mitt liv där. Så det är väl bra. 

 

 

En fet rödbetsburgare på en vegetarisk resturang i Prag. Eller precis alla maträtter vi beställde de två gånger vi var där. Hela familjen vart helt stunned. 

 

 

Vaknade bredvid en gudomligt snygg kille och fick tårta på sängen av familjen. Astrid bjöd mig på nachotallrik och Virgin frozen margerita på taco bar och vi tittade på fotboll. Resten av kvällen försökte jag umgås med rockstars på Rootsy men var för feg och kom inte närmre än att visa en amerikansk manager vart närmaste tobaksaffären var. :) 

 

 

Ja, att Prag inte hade varit en fullkomlig flopp. Blir arg och ledsen av att tänka på att jag slösade bort en månad på människor jag hade varit bättre utan. Blä. 

 

 

Enschede

 

 

Ja, definitivt. Men jag har ingen aning om vad. 

 

 

Saknade min lillasyster extremt mycket månaderna jag var ifrån henne. 

 

 

Vart börjar jag ens? Maneesha, Su & Valia från Prag, Loby, Linzi, Els, Tom och alla andra i Enschede. Fantastiska allhopa, kommer aldrig någonsin glömma dem. 

 

 

Att 2015 ska bli händelserikt. Vlll känna att jag lever. 

För en gångs skull mindre kaos i mitt liv. 
Jag och min kusin har skrivit kontrakt på ett hus i Flogsta, ett halvår. Drömhuset och jag kan inte förstå att det är sant. 

Ska plugga konsthistoria i vår. 

Allt är bra. Och det är snö. 

Och nu ska jag dricka te och se "Would I lie to you". BBC gör verkligen mina kvällar ibland ♥