Duane drog upp mig ur sängen kl 6 imorse för att ta med mig ut på en joggingtur. Jag var inte glad, men har man lovat att börja träna så har man. Jag är så fruktansvärt dålig på att motivera mig själv när det gäller träning, känns inte som att det är någon mening med skiten. Mådde hur bra som helst när jag var igång med joggingturer varje morgon för ett par somrar sedan men det tycks hjärnan och kroppen ha glömt nu... 

Varför jag börjat träna igen nu är främst för att jag så himla gärna vill klättra i berg i England i sommar. Kommer inte palla det med den usla kondition jag har atm. Alltså det kommer inte gå för ett öre, kommer trilla tusen gånger om. 

 

Dessutom köpte jag träningskläder i neon inför Elsas neon-skiva och dessa måste komma till användning på riktigt nu. Inte bara på träningspass på klubbar! 


Jag klarade tre-fyra km idag. Sedan la jag mig i sängen igen. 

 

Igår (I SÖNDAGS) var inte bara en stor dag pga Nashys födelsedag, det var även ettårsdagen för inspelningen av vår steka-bacon-i-red-bull-video. Detta hade vi självklart firat med en ny bacon-video om det inte vore för att jag faktiskt har lämnat baconen bakom mig. (DID THIS JUST BLOW YOUR MINDS?!) Så ja. Men den gamla finns kvar (lite irriterande att youtube vägrar visa exakta antalet views. Har stått 301+ sen förra året. Vi kanSKE HADE VART KÄNDA vid dethär laget!!?) 

 

 

 

Tröttnar aldrig på att titta på den HAHAHA den är så rolig. (älskar hur jag är det största fanet av min egen youtubekanal pga ingen fattar min humor förutom typ Elsa och pappa. Och Duane thank god.) 

 

Detta var alltså några månader innan jag och Duane blev tillsammans (faktum är att ca fem timmar efter baconstekningen inträffade vår första kyss <3). Hahah vi kände knappt varandra om man jämför med nu, men vi hade lika kul tillsammans då som nu och resten av den natten var så fruktansvärt epic. Aldrig någonsin dansat så mycket och så kreativt som med Duane hahahah. Sjukt.

 

Idag är det alltså ett år sedan han åkte tillbaka till Umeå och lämnade mig i Stockholm med bara en liten aning om att han kanske kände samma sak för mig som jag kände för honom... Nu i efterhand känns det som en självklarthet att det skulle bli vi. Har nog aldrig träffat någon som är lika konstig (om inte konstigare) som jag hehehhhhehhe. 

HEJ PÅ ER!!!!!!!

Igår (i söndags men jag suger på att publicera utkast) var det min älsklings födelsedag!!!!! Jag älskar födelsedagar så jag var taggad redan från start medan Nashy var lite mindre taggad pga tentaplugg som kom ivägen. Men det gjorde ingenting, för allt blev lite bättre med Zebradräkten jag hittat i hans lägenhet! 

 

Fixade pannkakor med jordgubbar till frukost och på eftermiddagen ringde Duanes underbara familj och sjöng för honom precis samtidigt som det plingade på dörrn och hans underbara vänner kom intågandes med sång och tårta. Haha helt overwhelming!!!! Tårtan var typ det bästa någonsin. Ni som känner mig vet vilken dålig (läs: obefintlig) självkontroll jag har när det gäller tårtor. Lyckades hålla mig till en bit när vännerna var där, men när de hade gått....... Satan vad illa jag mådde sedan. Kurerade mig med grapefrukt. 

Nashy vart nöjd med sin födelsedag trots pluggandet och nu (läs: i måndags) är han och skriver tentan medan jag har legat i sängen sen kl 8 och bara slappat. #livetsomenrockstjärna 

 

Idag (läs: i måndags - fast det gjorde vi faktiskt idag istället heh) skall vi styra upp våra liv hade vi tänkt, för snart bor Duane inte i Umeå längre..... 

follow me for updates eller något, VI HAR FETT SPÄNNANDE SAKER PÅ G 

 

 

För precis allt som dök upp i mitt (rätt så ofta nämnda här på bloggen heh borde sluta hänga på fejjan kanske) news feed imorse var pepp, pepp och pepp. Ida Östensson som ständigt skriver om hur vi kan, bör och ska förändra - för trots besvikelsen på hur världen kanske egentligen ser ut, tar hon alltid steg framåt med en positiv attityd som peppar typ allaallaalla. Alltså åh! Kärlek! 
Och så alla delningar från Uppsalas "INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR!" när Jimmie Åkesson ville fram. 
Och "Umeå mot rasism" som anordnar möten varje tisdag för att motbevisa alla idioter som tror att Sverige inte är för alla. 

Och mina underbara vänner som delar intressanta artiklar för att sänka sexismen. 
Och Upworthy som lägger upp nya videos varje dag - alltid lika grymma. 

Sitter och SVETTAS av pepp, det finns så FRUKTANSVÄRT fina människor överallt som gör så bra saker! ♥

Ville bara säga det. 

Idag ska jag bege mig till stan och gå på festival. I'm just loving this. 

 

 

 

Hugo försökte ta sig upp till lilla Nashy men misslyckades och fastnade på vägen. <3 

 

Yo girlz and boyzz. På bilden ser ni min nya bräda (som denna gång inte bara används för att se cool ut. #fjortonårochdesperat). YES jag har börjat skejta igen! Riktigt saknat att vingla omkring på vägen och se ut som någon som försöker leka ball. Hehe men skämt åsido har jag saknat skejten nå sjukt mycket. Har inte åkt på riktigt på fem år nu. FEM ÅR!!!!!!!! Min gamla bräda har bara stått i mitt rum för att se SNYGG ut. Har varje vår köpt nya grejer, typ skor, truckar osv, för att peppa mig själv att börja igen. "Denna sommar, då jävlar ska jag bli proffs!" men det har blivit kvarstående på min lista över saker jag aldrig tar taaag iiiiiii........ 

Men nu så. Ny stad, nya tag. Äntligen är jag i staden vars skejtpark alltid dyker upp i mitt facebookflöde. Har varit ute med några härliga personer från You Skate Girl de senaste två dagarna och övat upp mina gamla skillzzzzz. (Fast alltså kunde knappt något när jag var fjorton heller eftersom jag var så fruktansvärt feg och inte vågade ramla. HAHA som om jag vågar nu...???) Åhhh I f-ing love it! Ska ut imorgon igen om mina ben tillåter. Hade helt glömt hur trött man blir av ollie-nötning och ramp-pumpning. Träningen kirrad då heh. 

Skejtparken i Umeå heter Sparken och ligger precis vid älven. Så himla vackert. Finns en liten strandpromenad och en stor gräsmatta där också. Perfect summer-place. Synd att jag flyr tillbaka Uppsala när sommaren kommer. 

Än så länge trivs jag rätt bra med att varken jobba eller plugga. Försöker undvika att kolla mitt nordeakonto där pengarna börjar sina mer ju bättre kock jag blir. 
Nämen jag klarar nog denna månad, är så fruktansvärt skönt att faktiskt få ta det lugnt på riktigt, samla på sig lite energi! Nu ska jag skriva på min kommande bok-debut. 

PUZZ OCH HEJ

Förutom äventyret på bron har jag hittat mystiska blåmärken på mina ben! Förstår inte var de kommer ifrån??!!? Har typ fått fantombiverkningar av acnebehandlingen jag inte påbörjat än. Ska nämligen ge mig på Roaccutan/vad det nu heter nuförtiden. Är så trött på det ständiga kämpandet med acnen jag haft sedan jag var tolv år! Trodde jag inte skulle behöva gå så långt som Roaccutan - man har ju inte hört så roliga saker om den direkt, men efter att ha testat allt som går att testa är det sista utvägen. Blä. 

Har skjutit upp det så otroligt länge nu, hade tänkt börja med den i slutet av Mars. Men vågar typ inte, lol. Tänkte ta grav test idag eftersom behandlingen kan skada foster. Iofs är chansen att jag är gravid minimal eftersom jag har en helvetesspiral uppe i min vagina, men är så paranoid hela tin. Eller så är detta bara ännu en ursäkt till att inte påbörja behandligen än. (y) 

Hursomhelst, det jag ville säga var att jag redan börjat få "biverkningar" av behandligen TROTS att jag inte tagit ens en kapsel! Är torrare än vanligt på händer, ansiktet och läpparna, får blåmärken lätt och har ont i lederna. Och acnen har blivit DRASTISKT bättre de senaste dagarna! Känns nästan fel att börja med Roaccutan nu. 

I december förra året: 

Nu: 

Typ helt borta! Förutom runt munnen där finnar ploppar upp hela tin. 

Glömde att jag har KATEGORIER på denna blogg! Självklart ska jag fortsätta berätta om mina galna äventyr i staden där allt händer. 
I söndags lämnade jag Iris på flygplatsen. Fick gå med henne hela vägen till gaten som assistent!!! Taxfree utan att behöva betala flygbiljett yo!!! Fast köpte ingenting pga sparar pengar som en galning inför resor i sommar. Kände mig dock fett VIP. 

Men eftersom jag var tvungen att stanna tills Iris boardade planet gick övergångstiden på bussbiljetten ut och jag var för snål för att köpa en ny så jag bestämde mig för att gå hela vägen till Duane. Aldrig gjort det förut men äventyr är ju aldrig fel. 

Kan ju säga att jag ångrade mig rätt brutalt när jag kämpade mig igenom en hagelstorm i motvind mitt på en oändligt lång och hög bro. 

KÄNDE MIG SÅ LITEN, TITTA BRON </3 HAHAHA och jag som HATAR vind. Var så fruktansvärt förbannad. Men så tog bron slut och jag kom in i ett villaområde = lä. Hittade imponerande nog till Ålidhem (där Duane bor) men där gick jag förstås vilse. Bara litegrann dock. Ended up på samma ställe som sist hamnade på när jag gick vilse HAHAH 

 
Har till och med en video från den gången: (älskar hur jag hade tänkt gå lite vilse för filmens skull men blev TOTALT lost) 

 

Laboratorvägen is my place to be tydligen. Denna gång kom jag ihåg Duanes instruktioner och lyckades till slut hitta hem. FRÖS SÖNDER PRECIS ÖVERALLT. 

 

Och det var det äventyret det. 

Har fått fnatt och börjat laga mat. Tror det är något slags substitut för att jobba (eller så vill jag bara curla Duane för att han ska kunna plugga ordentligt som tack och kompensation för alla gånger han kommit till Uppsala och stöttat mig i mina ståhej aka vintagefestival & Musik Direkt)

Lagat mat varje dag sedan jag kom hit och tro det eller ej...... BADAMBADAMBADAM (kreativt sätt att skriva *trumvirvel* på) bambambamaaaabbmmrrrtttlrdddddrrrrrrlllrlrlrlrllrrlrl lrlrlrl LLRLRR

 

ALLT HAR BLIVIT GOTT! Inte liksom "helt ok", utan väldigt gott.  Lyckades till och med koka ris ordentligt. First time ever, my friends. 
Har lagat så mycket mat att jag knappt kommer ihåg allt, men ska försöka klottra ned alla recept någonstans. Vet inte riktigt vad jag håller på med alltså, slänger ba ihop saker åsså blire bra! Literally. Har improviserat som bara den, vet på riktigt inte vad som hänt men vad jag än gör blir bra. 

 

Här är en bild på bröd. 

 

Bilderna talar väl mycket för sig själv. Var extremt mäktigt att stå mitt på gågatan i Umeå och bara... ta plats. Synas. Ingen kunde gå förbi oss utan att se våra sår. 

De flesta reagerade med tystnad. De bara tittade, fotade. Rörde inte en min. Många frågade vad det var, men vi kunde inte svara, vi skulle bara stå där och äga gatan.
"Vad bra sminkat", sa en kille
"Är du så säker på att det är smink?", sa hans tjej, "Det kan lika gärna vara på riktigt"

 

Det kunde ha varit på riktigt, och i mångas fall var/är det på riktigt. 

Har inte så mycket mer att säga. 
Alla bilder är fotade av Duane som var där och tog hand om Iris (hon var på besök i helgen, mer om det snart!) medan jag var ute. Svårt att hålla minen när jag såg de komma gåendes (misslyckades totalt, brast upp i världens största leende...), mina favorittöntar!! ♥

 

Hej vänner. 

Jag är i Umeå igen. Denna gång för att stanna lite mer än fem dagar. Jag tänker till och med kalla mig för Ume-bo, för jag kan faktiskt stan bättre än Duane som bott här fyra år. 

Jag anmälde mig till ett projekt här för ett par veckor sedan. Back in Baby's arm heter det. Arrangerat av Elin Lundgren. Läs gärna om projektet här.

Omkring hundra kvinnor kommer på lördag stå i centrala Umeå, ta plats och synas. Var och en kommer att ha olika sminkningar och olika historier bakom dem, men en gemensam faktor; misshandel. 
Projektet görs för att uppmärksamma kvinnomisshandel som tyvärr sker mer än vad många nog vet. Jag fick idag veta att nästan varannan kvinna i Sverige blir/har blivit misshandlad. Sexuellt, fysiskt eller psykiskt. Detta är så jävla osynligt. Hur många stöter du på per dag, som du ser har blivit utsatta för något slags våld? Jag har aldrig träffat någon. Inte på stan. Inte så. 

Var på presentation och repetition av projektet idag. Fick höra historian bakom, anledningen till varför Elin arrangerar detta. Fick se bilder från Malmö 2008 där detta projekt anordnats tidigare. Jag har aldrig blivit fysiskt misshandlad, men att bara se sminkningarna gjorde ont i hela kroppen. Att vakna till liksom, se vad som händer. Och så namnet. Back in Baby's arms. Taget från Pasty Clines låt. Tillbaka till baby och armarna och den där destruktiva tryggheten. Den känner man igen. 

Det ska bli väldigt intressant att medverka på lördag. Se vad man får för reaktioner. Will update för utvärdering! 
Åkte hem från presentationen med mycket tankar i huvudet och mådde lite sådär. När jag kom innanför dörren hängde ett snöre från en filt som var upptejpad i taket. "Pull here for love" stod det. Drog i snöret och JÄTTEMÅNGA hjärtformade ballonger regnade ned på mig, med fina ord skrivna på varenda en av dem. Kände mig som ett litet barn ♥ Levande ljus var tända i lägenheten och te stod redo på bordet. Min pojkvän tog paus från pluggandet och lyssnade när jag berättade om presentationen och projektet. 

"Det är så viktigt", sa han. 

Åh om alla bara vore som du. 

 

 

Har uppgraderat min packning. Den består nu av:

• En ankfamilj (som kvackar) 
• Te-coasters med pandor på
• Deklarationspapper
• En hårddisk
• Fortfarande sju anteckningsböcker
• Och mitt hårsmycke. 
• Peter Rabbit & friends på DVD. 
• Ett munspel
• Födelsedagspresenter till Duane 
• Duanes kläder. 

Okej. Skriver en liten update. (Lovat mig själv och Jonna det) 

Igår satt jag på gräsmattan utanför mitt rum och åt jordgubbar och vaniljbullar med Sofie. Lyssnade på Elsas vår-lista och tog tillvara på solen som tydligen skall övergå till snö lagom till valborg. (Jag kan vara den enda i detta land som inte sörjer detta. ♥) 

Vi dammade mitt rum så att allt nytt damm får plats när jag kommer hem från Umeå (stannar nämligen där hela maj), lagade omelett (skelett* enligt min mobil) och läste våra gamla tonårsbloggar. Sofie var fjortis och jag var "tuggummipunkare"/"stolt emo". Så olika man kan bli, men ändå väldigt lika någonstans. Vi möttes halvvägs och blev systrar i söta kjolar och strumpbyxor och skaffade till slut coola glasögon för att våra ögon inte längre skulle behöva dö varje dag. 

Såhär:

Och pga att vi är så lika tar Sofie över min roll och kommer att jobba på Tant Grön istället för mig i maj. Lycka till älskling! 

Våra bloggar var ganska töntiga, deprimerande och pinsamt öppna. Fast mina gamla inlägg på denna blogg - satan vad rolig jag var förr i tin. Ibland brukar jag läsa gamla inlägg från typ tre år sedan och skratta högt. 
Nu är min blogg skittrist. Kan bero på att jag aldrig uppdaterar. Jag undrar om jag kommer läsa denna blogg om fem år och skratta åt hur töntig jag var. Det kommer jag SÄKERT. Undrar hur man bäst imponerar på mitt framtida jag... 

 

Ikväll ska jag packa. Det känns tomt inom mig, på något sätt. Satt och stirrade på datorn ett tag innan jag började skriva detta. Idag var nämligen sista dagen på mitt caféjobb. Jag vet inte om jag kan vara ledsen - något säger mig att jag kommer att komma tillbaka rätt snart. Men jag kommer förmodligen skriva en sentimental text i alla fall bara för att det är sådant jag gör. 

Aja, puss och hej! Jag är väldigt glad trots allt (förutom det lilla faktum att jag ska ja - packa. Jag HATAR att packa. Hur packar man ens för en månad?! Hittills har jag packat en rosett att ha i håret och typ sju anteckningsböcker.) Känner att packningsstandarden höjdes lite för plötsligt. Har precis börjat behärska femdagars-packning. 

HURSOM hejdå! 

Finns det något botemedel, alternativt drog, som fungerar när man spenderat så många timmar framför datorn att all inspiration som fanns där när man “bara skulle kolla Facebook lite snabbt först”, försvunnit tillsammans med för många timmar och hjärnceller?

 

 

Jag behöver ett, asap.

 

Jag har tusen vettiga meningar om livet och feminismen och sexismen och rasismen och annat livsviktigt och aktuellt som bara vill ut, ut, ut men inte kommer längre än till diffusa tankegångar i mitt huvud; aldrig på papper eller bloggen så att någon hör.

 

Jag har även vackra melodier i mitt huvud som borde tonsättas, en text om bortglömda drömmar som borde skrivas, och en sångröst att öva upp. En bok att skriva och vintageidéer att spåna på och förverkliga. 

 

Jag har ett piano några meter från mig och en nedladdad sånglektion på min mail. Men inte fan reser jag på mig och mina robotstyrda fingrar är upptagna med att reblogga bilder på liv jag vill leva, hus jag vill bo i, stränder jag vill vandra på och berg jag vill bestiga.

 

Allt detta skall jag göra, en annan dag.

Någon dag då jag orkar.

I kväll är jag trött.

Igår kväll var jag också trött.

Och kvällen innan det.

När man är trött har man tillåtelse till att ligga i soffan, äta bullar, dricka varm choklad, se på serier. Game of Thrones, till exempel. Nästa avsnitt jag ser på är avsnittet som i höstas fick mitt nyhetsflöde att svämma över med spoilers jag lyckades undvika.

    För jag är ett proffs på att undvika spoilers på internet. Jag är tvungen för jag orkar aldrig se serierna alla redan sett klart, men avslöjar någon slutet, då orkar jag bli förbannad. Jag är så äckligt lat. Och så äckligt duktig på att ursäkta mig själv.

 

I kväll vill jag inte se på Game of Thrones. För jag har nyss läst statistik på prostitution, och mitt framför mig ökades summan på hur mycket pengar som spenderats på sex varje millisekund. Jag fick rentav panik och återgick till mitt rebloggande.

 

Jag tror inte mitt hjärta klarar av Game of Thrones ikväll.

 

Ikväll vill jag skriva en sarkastisk låt om allt jag vill göra men inte får gjort. Typ rädda världen. Men jag kanske borde börja tro på mig själv innan jag börjar tro på världen.

Och jag vill dra fram trumsetet och försöka igen, trumspelandet blev så lockande när jag hade slutat. 

Och jag vill städa mitt rum tills det blir så rent att det aldrig mer kan bli stökigt och jag aldrig mer kan säga “spela piano, det kan jag inte göra i ett stökigt rum”

Och jag vill skriva alla dessa blogginlägg jag skjutit upp i snart en vecka.

 

Jag tror nog jag skall göra detta. Ska bara kolla Facebook, först. Bara en snabbis, jag lovar.

Igår tänkte jag städa upp allt vintagekaos och organisera mitt liv lite, men blev sittandes på en buss sammanlagt tre timmar under morgonen pga en skruv och en klädställning. Helvete vad dåligt humör jag var på, det regnade ju också! Såntdär äckligt regn som inte förtjänar sin benämning. 

Jag åkte alltså fram och tillbaka till stan x antal gånger för att hitta rätt skruvmejsel för att kunna skruva loss delarna till Astrids klädställning. Hade fått låna den till vintagefestivalen och nu skulle den tillbaka... Tog ett tag innan jag insåg att jag behövde en ikea-mejsel. Orkade INTE åka till stan igen så tog klädställningen såsom den var och klev på bussen. 

"Man får bara ha handbagage på bussen", muttrade busschaufförn som fortfarande inte kände igen mig trots att jag åkt med honom tre gånger samma morgon, men han lät mig gå på ändå. Palla konstatera något bara för att. 

Var så STÖRT irriterad när jag kom hem till Astrid. Fick te och började berätta om min dåliga dag samtidigt som jag försökte böja tillbaka mina glasögonbågar som jag råkat trampa på (don't ask). SJÄLVKLART bröt jag av ena bågen istället. Så jäkla bra. Ska ned och kolla på nya idag - som tur är hade jag faktiskt redan planerat att fixa nya. Haft dessa sen första ring... Var bara barnet då, typ. 

Resten av dagen jobbade jag. Fick alltså inte så mycket städ gjort. </3 

hejråå 

AH OCH VISST JA - på en av dessa bussresor ringde en kvinna från Prague Film School för att bekräfta min mailadress för att kunna skicka A LETTER OF ACCEPTANCE. Jag försökte förtivlat stava min komplicerade emailadress på engelska men failade totalt pga kunde inte tänka klart. KOM JAG VERKLIGEN IN?? Haha och detta är bara en sommarkurs i filmskapande, i Augusti. Tror inte jag mentalt skulle palla att komma in på en riktig linje. Är fortfarande i extas - SKA SPENDERA HELA AUGUSTI MAKING MOVIES IN PRAGUE! LOVE IT. Har velat ta steget in i filmskapande så himla himla längre men aldrig gjort det. Det här är fan min chans, är så lycklig! 

PUSS PÅ ALLA, hejdå.